”På kvällarna sitter vi ofta och gråter”
26 OKTOBER.
ASSISTANSHJÄLPEN.
Elvira, 2 år, är blind och svårt hjärnskadad men nekas assistanshjälp.
Cimon, 4 år, kan få 40-50 epileptiska anfall per dygn men förlorar nu sin personliga assistans.
Barnminister Åsa Regnér säger att assistansen kostar för mycket, hon försöker försvara sin nya tuffa hållning mot människor med svåra funktionsnedsättningar, men hon kommer aldrig att få folkets stöd. Politiken är helt enkelt för brutal.
Neddragningarna inom assistanshjälpen riskerar att bli den här regeringens stupstock. Frågan om de hjälplösa barnen kan förfölja regeringen varenda dag ända fram till valet.
Ja, det handlar inte bara om barnen. "Ni tog min LSS - och drog mig in i mörkret", skriver journalisten Katarina Hahr på Aftonbladet Debatt.
Hon blev blind som vuxen, men räddades av LSS och de ledsagare som gjorde att hon kunde fortsätta sitt arbete som framgångsrik programledare på Sveriges Radio. Det hann bli 20 år och många fina radiointervjuer innan ledsagningen drogs in och Katarina Hahr drogs ner i mörkret.
"Vad har jag för människovärde? Jag är beroende av någon annans ögon. Jag ser ingenting. Jag lever med ett dödshot så fort jag går utanför dörren ensam. Jag har varit på väg att bli påkörd av en bil. Jag har rasat ner för trappor..."
I går fick Åsa Regnér försvara denna politik i riksdagens socialutskott.
– Det jag och regeringen vill är att personer med stora behov ska få dem tillgodosedda. Vi vill inte att de här omfattande medlen ska gå till reklam, sponsring och konsulter.
Men det är inte vad hon skriver i regleringsbrevet till Försäkringskassan. Hon skriver inte att assistansbolagen ska minska på marknadsföringen, hon skriver uttryckligen att kassan ska "bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen".
Det är något helt annat och hittills i år har 300 människor med funktionsnedsättning förlorat sin assistans. Det är möjligt att Åsa Regnér bara spar för att finansministern vill det. Men Åsa Regnér är också jämställdhetsminister och borde veta vad som händer när de funktionsnedsatta förlorar samhällets stöd.
Då är det mammorna och ibland papporna som får ta över. När samhället spar på assistansen är det de anhöriga som får gå ner i arbetstid, säga upp sig eller gå i förtidspension för att gratis ta hand om sina närstående.
– Vi lever alltid i en kris numera, säger Cimons mamma Lina. Man biter ihop kring de här känslorna, det är inget man visar utåt. Men på kvällarna sitter vi ofta och gråter båda två.