Skolan låter tusentals barn bli hemmasittare

Publicerad 2019-01-27

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Maj 2017. "Fyra veckor gick och ingen saknade Liam i skolan. Mammahjärtat gick sönder, bit för bit, dag för dag. Det var alltså så att ett barn kunde vara hemma utan att vi rapporterat frånvaro och utan att skolan undrat vart Liam tagit vägen och inte heller följt upp varför han var borta från skolan. Ingen hade försökt."

Liams mamma, Maria Lindgren, hade verkligen gjort allt. Redan i förskoleklass stod det klart att Liam inte riktigt var som andra barn. Han hade svårt att lära sig vardagliga saker och vid tio års ålder fick han diagnosen epilepsi, en kronisk neurologisk diagnos. Där och då förändrades familjens liv. Vardagen fylldes av nya rutiner, daglig medicinering och tilltagande oro. Liam blev väldigt trött och fick humörsvängningar, ibland orkade han inget annat än att spela dataspel.

Sen började mobbningen.

Skolan misstrodde föräldrarna

– Vi kommer att arbeta för att elever som behöver särskilt stöd ska få det, de som behöver gå i mindre studiegrupper måste få den möjligheten. Föräldrar ska kunna lita på att deras barn får den undervisning och trygghet de behöver, säger Anna Ekström (S), nyligen utnämnd utbildningsminister, till Aftonbladets ledarsida.

När man läser Marias egna ord i "Hjälp – jag drunknar. En förälders kamp för sitt barn och om vägen tillbaka." (Nomen 2018) får man intryck av att skolans reaktion på Liams behov främst var att lägga ansvaret på föräldrarna. Trots att skollagen tydligt föreskriver att rektor ska sätta stopp för kränkande behandling hände ingenting. I stället anmäldes Marias familj till Socialtjänsten som omgående lade ner ärendet. Men Liam fick inte det stöd han behövde och inga anpassningar gjordes.

Istället föreslog personalen att han skulle byta skola.

En elev per grundskola

I januari 2017 började Liam därför i en ny klass med ny lärare och nya klasskamrater. Det fungerade i en vecka men sedan började allt om igen – bristen på stöd, mobbningen, misstron från skolpersonal och ständiga möten som inte ledde någonstans. När höstterminen skulle börja blev Maria sjukskriven på heltid, utbränd efter två års kamp för sitt barn.

I torsdags berättade hon sin historia vid en hearing i Sveriges riksdag på initiativ av riksdagsledamoten Alexandra Anstrell (M). Till och med Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson såg ganska tagen ut efteråt. Frågan om så kallade "hemmasittare" uppmärksammades av TV4:s Kalla fakta i december. I dokumentären "De osynliga barnen" kunde TV4 genom ny statistik visa att så många som 5500 barn i Sverige kan vara drabbade, det motsvarar en elev per grundskola.

Björklunds skollag

Dagens problem började till stor del med den nya skollagen 2011. En av idéerna var att barn med särskilda behov skulle inkluderas i vanliga klasser. På många skolor tolkades det som att särskilda insatser som små undervisningsgrupper skulle avvecklas och att barn med autism och ADHD helt enkelt skulle klara sig i klasser med 20-30 elever. Det fungerade naturligtvis inte. Lärarna hade inte tillräcklig utbildning, specialpedagoger saknades och de som kom i kläm var barnen. Detta var aldrig tanken med reformen men så här i efterhand har politiken visat sig vara ett misslyckande.

– En bov i dramat är att barn med särskilda behov kostar pengar och att en politik där alla går i samma klass är billigare, säger Anna Ekström, när jag pratar med henne dagen efter hearingen.

Enligt nationalekonomen Ingvar Nilsson som räknat på Kalla faktas underlag ligger prislappen för samhället på mellan 20 och 30 miljarder kronor och då är inte förlorade livschanser, självmord och trasiga familjer med i kalkylen.

Misskötts under Fridolin

"Det ska bli lättare att få särskilt stöd i mindre undervisningsgrupp. Stöd för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ska öka. Resursskolor ska utvecklas och särskolan stärkas." sa Stefan Löfven i sin regeringsförklaring i tisdags. Det är en ny politik som tar form, men den kommer att ta tid, frågan om hemmasittare har varit misskött under både Jan Björklunds (L) och Gustav Fridolins (MP) tid som utbildningsministrar. Allt för lite har gjorts även om problemen varit tydliga.

– Som jag ser det ska inte alla elever behöva gå i samma klass. Men vi ska inte tillbaka till gamla tiders OBS-klasser utan anpassa undervisningen till barnens behov. Enligt januariavtalet så ska resurser kunna riktas just till elevhälsa och barn med särskilda behov, säger Anna Ekström.

Så vad vill regeringen göra för att lösa problemen här och nu?

– En viktig lösning är satsningen på fler specialpedagoger i skolan och på utbildning av skolledare och lärare om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Om jag får en krona extra till skolan så kommer jag att lägga den på just fortbildning, säger Anna Ekström.

Gav aldrig upp

Samma månad som Maria blev sjukskriven på heltid fick Liam diagnosen autism av barnpsykiatrin, han fick även börja på sin tredje skola. Men slutligen började även kuggarna i samhällets skyddsnät att haka i varandra. Familjen fick hjälp av kommunens närvaroteam och mötte för första gången en skolledning med kunskap om barn med särskilda behov. Så började en mödosam väg tillbala till livet. Idag går Liam i en liten undervisningsgrupp anpassad efter hans behov och Maria beskriver sonen som förändrad, som från en svartvit TV-bild till färg igen.

Berättelsen om Liam är både typisk och ovanlig. Tusentals barn har fallit genom revorna i vårt skyddsnät, många har gett upp och drunknat i hopplösheten. Marias berättelse om skolans misslyckande är bara en av många. Men Liam är omgiven av människor som trots alla motgångar inte gav upp, det är inte alla barn förunnat. Svensk skola måste kunna bättre än så här.