Svenskt näringsliv äger dina tankar

Johan Pehrsons ordningsvakter är en del av konspirationen

Svenskt näringslivs vd Jan-Olof Jacke.

Inom politiken är det lätt att tro att man tänker själv trots att det egentligen är någon annan som har tänkt åt en.

Årligen lägger intresseorganisationer, fackförbund och inte minst näringslivet miljoner på att ta fram idéer åt både väljare och politiker.

I bästa fall forskas saker fram på tankesmedjor och institut där man ändå får verka objektivt.

I sämsta fall får tankesmedjorna tejpa ihop ett par idéer som blivit över och köpa stöd för dem på sociala medier för att få oss att tro att det hela är klokt.

Av någon anledning har människor nämligen en tendens att tro att sådant som är populärt också är vist. Hundra lämlar som hoppar över ett stup kan inte ha fel, och så vidare.

Inget av detta är särskilt uppseendeväckande. I ett demokratiskt samhälle verkar fack, företag och andra politiska krafter för sina intressen. De bevakar sina områden, sprider kunskap och lösningar på samhällsproblem de ser.

Problemen uppstår när fördelningen blir skev, eller när vi inte får veta vem som betalat för tankarna någon försöker plantera i oss.

En ny rapport från Arena Opinion har kartlagt de svenska tankesmedjorna. Rapporten heter ”Striden om samhällsidéerna” och är skriven av Sverker Lindström.

Det visar sig att organisationer kopplade till näringslivet lägger en kvarts miljard per år på tankesmedjor och forskningsinstitut. Progressiva eller fackligt finansierade diton har en tiondel att röra sig med årligen.

Så här kan det fungera i praktiken: Ett privat säkerhetsföretag lägger miljoner på opinionsbildning som målar upp bilden av ett otryggt Sverige. På Facebook sprider man bekräftande rapporter och rädsla om samhällskollapsen.

Samtidigt tar samma företag fram politiska förslag för att lösa problemen. De kräver att ordningsvakterna ska bli fler och att offentliga upphandlingar av larmsystem ska gå snabbare. Det hela resulterar sedan i rena pengar i säkerhetsföretagets fickor.

Allt blir såklart enklare om en partiledare, till exempel Liberalernas Johan Pehrson, själv äger ett säkerhetsföretag.

På andra sidan har oberoende forskare eller tankesmedjor kopplade till civilsamhället bara en tiondel så mycket att föra ut sina lösningar med. Är det inte rimligare med fler socialsekreterare och poliser för att få ned brottsligheten?

Med miljoner i opinionsbudget kan säkerhetsföretag dränka sådana budskap med tjat.

Vi har nämligen också en tendens att tro att sådant vi hör och ser ofta är sant. Till exempel är det där med att lämlar hoppar över stup hittepå. Det kommer från en Disney-film från 50-talet. Vi har bara hört det så många gånger att vi tror på det.

Är det något man kan köpa på sociala medier så är det just synlighet och tjat.

Det här vet näringslivets tankesmedjor. Och det är verkligen värt att tänka på.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Följ ämnen i artikeln