”Jag kan inte andas” är rörelsens slagord

Polisen dödade George Floyd – rasande protester fortsätter

“Jag kan inte andas!”

Det är slagordet för de rasande demonstrationerna i Minnesota mot polisens övervåld mot afroamerikaner, protester som nu sprider sig till andra städer.

Det var vad George Floyd, 46, rosslade fram när polisen tryckte ett knä mot hans hals, och sedan fortsatte pressa ner honom. Trots att George Floyd blev medvetslös. Trots att personer omkring dem skrek åt de fyra poliserna att släppa honom. Trots att Floyd var obeväpnad, och det brott han anklagades för var att ha betalat med en falsk 20-dollarsedel.

“Snälla, jag kan inte andas.”

George Floyd avled på sjukhus.

Poliserna hävdade att George Floyd gjort våldsamt motstånd. Det var enkelt att motbevisa.

När händelseförloppet, som filmats av ögonvittnen, spreds i sociala medier var det som att kasta ett bloss på ett fnösktorrt bål. Protesterna började fredligt, men blev senare våldsamma.

– Att vara svart i USA ska inte vara en dödsdom, säger Jacob Frey, borgmästare i Minneapolis.

Sågs av sju miljoner på ett dygn

Våldet och diskrimineringen mot afroamerikaner är inget nytt i USA. Men mobilkamerorna har gjort det synligt för världen. Filmen på George Floyds dödskamp fick sju miljoner visningar på ett dygn.

Det dödliga våldet fångas allt oftare på film.

I samma delstat sköts Philando Castile, 32, ihjäl i sin bil under en poliskontroll i Falcon Heights 2016, hans flickvän filmade skottskadorna och hörs på klippet säga “Herregud, snälla säg att han inte är död”.

De senaste åren har vi sett obeväpnade afroamerikanska män skjutas av polisen liggande med händerna i luften, sittande i bilar, nakna och i panik, med ryggen emot skytten. En 12-åring har skjutits till döds. Listan bara fortsätter.

Det är 2,5 gånger mer sannolikt att dödas av polisen i USA om du är en svart man eller pojke, än om du är vit, rapporterade Los Angeles Times 2019. I ilskan över afroamerikaners rättslöshet föddes rörelsen Black lives matter.

De protesterar mot ett våld med en lång historia, ett arv som ligger och sjuder under ytan. Slaveriets brutalitet, Jim Crow-lagarna, demonstrationer för rättigheter som mötts av dödligt våld, år av segregation, diskriminering och rasism. Kampen för rättigheter har både sett stora framgångar och stora bakslag.

Överrepresenterade bland coronaoffren

Det är varför advokaten Michelle Obama i sin biografi berättar om “white flight”, andelen svarta i ett bostadsområde som får de vita att flytta därifrån. Det är varför amerikanska fotbollsspelaren Colin Kaepernick ställde sig på ett knä under nationalsången 2016, offrade sin karriär för att belysa polisbrutaliteten och den strukturella rasismen.

Det ett avtryck som till och med märks i coronapandemin. Afroamerikaner är så här långt överrepresenterade bland coronaoffren, socioekonomiska faktorer har gjort dem mer utsatta. Fattigdom, trångboddhet, lägre andel sjukförsäkring än bland vita, att man i högre utsträckning har diabetes och lungsjukdomar.

– Det sätter ett väldigt skarpt ljus på några av vårt samhälles verkliga svagheter, sade Anthony Fauci, Vita husets ledande medicinska expert.

De fyra poliserna blev avskedade med omedelbar verkan, fallet med George Floyd utreds nu av FBI. Men det finns än större, strukturella problem att ta tag i.

Rasande protester har fått ny luft.

“Jag kan inte andas!”

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.