Liberalerna har blivit min enda tröst i natten
Oppositionen lägger krokben för varandra
Jag vill byta regering.
Jag är livrädd för vad Tidö del två skulle göra med Sverige. Hur mycket större kommer klyftorna bli? Vad händer med alla svenskar med utländska rötter när SD:s ”återvandring” drar i gång på allvar? Vad kommer en justitieminister Jimmie Åkesson att göra med rättssäkerheten?
När jag besökte SD:s landsdagar i höstas gick självförtroendet att ta på. Sverigedemokraterna ser sig som det ledande partiet till höger och de vill sätta sitt avtryck på alla områden.
Ritar röda linjer
Det är inte omöjligt att SD lyckas. Inte för att väljarna gillar politiken. Utan på grund av oppositionen.
De fyra partiledarna i Tidölaget träffas och ser ut att ha trevligt tillsammans. Oppositionens ledare träffas inte alls. De har under januari varit upptagna med att rita röda linjer.
Först ut var Vänsterpartiet som hotar att fälla en S-ledd regering om de inte får ministerposter. Sedan krävde Miljöpartiet stopp för ny kärnkraft.
– Vi kan inte sitta i en regering som bygger ny kärnkraft. Det är inte vår uppgift, sa språkröret Daniel Helldén i SVT:s ”30 minuter”.
Centerextremister
Som grädde på moset lade Centerpartiet in sitt veto mot att Vänsterpartiet ska få ministerposter.
– Vi kan inte acceptera en regering som Vänsterpartiet sitter i eller en där Sverigedemokraterna har inflytande, sa partiledaren Elisabeth Thand Ringqvist.
Konsekvensen om Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet menar allvar med sina röda linjer är att Sverige kommer att få gå till extra val i höst. Om oppositionen vinner, vilket ärligt talat blir allt mindre sannolikt för varje dag den här cirkusen fortsätter.
Liberalerna på 1,4
Min enda tröst i natten är Liberalerna. Partiet är knappt längre mätbart med sina 1,4 procent av väljarna. Om de åker ur riksdagen kanske nya möjligheter kan öppnas. Kanske.
Det bästa vore om oppositionen gemensamt går tillbaka till ritbordet.
De borde kopiera hur Tidöpartierna gjorde inför förra valet. Högersidan gick till val som fyra olika partier men med löftet att de gemensamt skulle arbeta för regeringsskifte.
Snälla, försök i varje fall
Tidöpartierna var inte överens om allt utan bara några viktiga punkter. Sedan tog de förhandlingarna efter valet utifrån partiernas styrkeförhållanden. Det fungerade.
Det som däremot alltid har straffat sig i svenska val är när partier på samma sida lägger krokben för varandra.
Så, snälla oppositionen, försök i varje fall.