Valfiaskot har gjort högern mer radikal
Låt den konservativa kannibalismen börja
Den svenska högern är arg, fruktansvärt bitter. Regeringsmakten var ju deras. Hela fem partier med omkring sextio procent av riksdagen bakom sig ville se Ulf Kristersson som statsminister, ändå blev det inte så. Det måste vara en konspiration! Fulspel! Brunsmetning!
Moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater har hanterat fiaskot i regeringsförhandlingarna lite olika. Jimmie Åkesson har lovat att kämpa vidare tills ett ”konservativt block” får majoritet i Sveriges riksdag. Det är förmodligen hopplöst eftersom det inte finns 51 procent konservativa väljare i Sverige. Om Moderaterna på allvar går i allians med SD kommer sannolikt en stor del av väljarkåren lämna. Ulf Kristersson leder en koalition av liberaler och konservativa och blotta tanken på ett ”konservativt block” är ett recept för partisprängning.
Besvikna och rotlösa
KD har i stället valt att försöka samla de väljare som flyter mellan SD och M. Det är smart, de är besvikna, rotlösa och har svaga lojaliteter. Jimmie Åkesson har börjat tappa nyhetens behag och Ebba Busch Thor är snabbare i tanken och bättre debattör. Samtidigt finns en risk med strategin att bli ”SD med ett mänskligt ansikte”, den kräver att man sitter på samma två stolar som Moderaterna har försökt i flera år. I takt med att man öppnar allt mer för SD minskar möjligheterna att återuppliva Alliansen. Det mesta talar för att Ebba Busch Thor mycket väl kan stärka sitt eget parti men bara på bekostnad av SD och M. En sådan ”konservativ kannibalism” gör att regeringsmakten hamnar utom räckhåll.
Återstår då Moderaterna som befinner sig på en inre vildmarksvandring. Förra veckan presenterade partiet en välskriven och intressant valanalys.
– Det var otydligt för vissa väljare vad en röst på Moderaterna innebar. Det andra var att man inte litade på oss. 16 år av kursändringar har tagit ut sin rätt, konstaterade Mats Green, ordförande i analysgruppen.
Det ligger mycket i det. Från Fredrik Reinfeldts avgång över Decemberöverenskommelsen till Anna Kinberg Batras ”januaribesked” 2017 om att öppna dörren för Sverigedemokraterna finns en röd tråd av förvirring. Samtidigt hade politiken i princip inte utvecklats sedan Alliansens första mandatperiod. Men det mest intressanta i analysen är hur mycket Moderaterna ser sig som ett offer. Är det inte Centerpartiet som svek är det socialdemokrater som ”brunmålat”. Fiaskot i höstas är andras fel.
Partiets djupa självkritik finns kring decemberöverenskommelsen. När Moderaterna knackade dörr 2015 möttes de av reaktioner som ”ni gör ju bara detta på låtsas” och ”ni vågar inte ta makten”.
Vem kan håna Greta Thunberg mest?
Uppenbarligen var det en fruktansvärt öm tå för sedan dess har partiet varit närmast besatta av att bekämpa sossar ända in i kaklet.
Antagligen var det denna känsla som gjorde att Ulf Kristersson misslyckades med att bli statsminister – han ville för mycket, tog i för hårt och lyssnade inte på Centerpartiet och Liberalerna i tid. Sedan kunde han inte backa eftersom hans parti aldrig, aldrig, ville höra någon väljare säga ”ni gör ju bara detta på låtsas” igen. Ulf Kristersson må vara en erfaren debattör men han saknar förmåga till snabba omprövningar när kartan inte stämmer med verkligheten.
Sedan januari har högern radikaliserats allt mer i debatten och på nätet. Det är aggressivt och oförsonligt. Och oavsett om det handlar om indragna medborgarskap och retroaktiva straff för IS-återvändare eller att starta ett "bilnätverk" i riksdagen så tävlar KD, SD och M om att vara högerytter. Gräsrötterna på nätet har fattat vinken, vem kan håna Greta Thunberg mest? Vem kan vara hårdast mot feminister?
Från vänster är det bara att tacka och ta emot. Ju längre oppositionen rör sig åt höger, ju mer de predikar för kören, desto mindre möjlighet har de att vinna nya väljare.
Svenska val avgörs i mitten, inte i vildmarken.
• Vill du ha våra texter direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Ledare på Facebook!