”Turkiet måste göra upp med sin historia”
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-05-15
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den kände turkiske författaren Orhan Pamuk vågar inte visa sig offentligt i Turkiet längre. För några veckor sedan brändes hans böcker på ett bokbål i staden Bilecik i närvaro av representanter för både regeringspartiet och oppositionen. Det fick mig att tänka på talesättet ”Där man bränner böcker kommer man snart att bränna människor”.
Bakgrunden till förföljelsen av Orhan Pamuk är att han i en intervju i den schweiziska tidningen Tagesanzeiger förklarade att ”30 000 kurder har mördats här och en miljon armenier och ingen vågar nämna det. Så jag gör det. Det är därför de kommer att hata mig.” Han hade helt rätt och redan har tre åtal väckts mot honom för att ha förolämpat den turkiska nationen. Det här visar hur lång väg Turkiet har för att kunna bli medlem i EU.
I Turkiet pågår en hatkampanj mot Orhan Pamuk. Han har fått flera dödshot. De turkiska medierna deltar frenetiskt i kampanjen utan att tänka en sekund på hur de därmed begränsar yttrandefriheten.
Att diskutera folkmordet på armenier är tabu i Turkiet trots att det var 90 år sedan det skedde. Förnekelsen är total. I skolböckerna hävdas att det är fiender till det turkiska folket som har hittat på denna anklagelse.
När den turkiska staten bildades för 80 år sedan ville dess förste president Atatürk forma landet till en nation med ett språk. Atatürk som lovade segrarmakterna i första världskriget att ge kurderna en egen stat, bröt löftet och hängde kurdledarna.
Under sin 80-åriga historia har Turkiet använt olika metoder för att förtrycka och assimilera kurder och andra minoriteter i landet. För att ge landet en homogen turkisk befolkning har man mördat och deporterat tusentals motsträviga kurder, syrianer/assyrier och armenier.
Tyvärr får fortfarande inte någon ifrågasätta den turkiska nationalismen – kemalismen som skapades av landsfadern Kemal Atatürk på 1920-talet. Så länge Turkiet inte gör upp med det historiska arvet efter Atatürk kan landet inte räknas som riktig demokrati.
Åtalet mot Orhan Pamuk för det goda med sig att när en känd kulturperson förföljs uppmärksammas minoriteternas situation av omvärlden långt mer än när tiotusentals människor mördas eller miljontals fördrivs från sina hem.
Det hoppfulla med den diskussion Orhan Pamuk har satt igång är att det har gett mod till andra personer att träda fram. Många intellektuella har visat sitt stöd för Pamuk. Professorn i historia, Halil Berktay, bekräftade Pamuks uppgifter i en tidningsintervju.
Men det sorgliga är att inga politiker vågade träda fram och försvara honom. Politikerna måste inte dela hans åsikter men principen om att han har rätt att säga vad han vill måste försvaras.
Visserligen uppmanade den turkiske premiärministern Tayyip Erdogan parlamentet i Ankara att gå till botten med vad som verkligen hände för att kunna gå vidare. Hans egen utrikesminister Ahmed Gul påstår dock att anklagelserna om ett turkiskt folkmord på armenier är ”rent skvaller”.
Turkarnas officiella förklaring till folkmordet är att armenierna hade lierat sig med sina kristna ryska bröder och föll sultanens armé i ryggen under första världskriget. Men om Turkiet på allvar vill bli medlem i den europeiska gemenskapen kan landet inte längre förneka sin blodiga historia. Fallet Pamuk blir ett test om regeringen visar allvar med sin vilja att reformera. För EU blir det ett konkret test på om Turkiet kan bli medlem i den europeiska gemenskapen.