Klimatkrisen dödar arbetare i Himalaya

Glaciärkraschen är precis vad Greta varnat för

Den globala uppvärmningen riskerar att leda till fler katastrofer, men också till långsiktig torka i Himalaya.

I många år har forskarna varnat för den globala uppvärmningen.

Och egentligen behövs det inga fler bevis på det akuta allvaret i uppmaningarna. De bevis som Greta Thunberg upprepar för världens ledare när hon manar till förändring.

Ändå går det på tok för långsamt.

I söndags inträffade en katastrof som hade kunnat undvikas om uppvärmningen tagits på större allvar.

Ett gigantiskt glaciärras slog ned i dammen i indiska Nanda Devi. Fortfarande uppskattas mellan 100-150 människor ha dött när raset blev till en islavin som sedan övergick till en enorm flodvåg. Minst 200 människor saknas fortfarande.

Att glaciärer smälter är inget nytt. Liknande katastrofer har redan inträffat i andra delar av världen, som i Peru där tusentals dött.

Just islaviner blir allt vanligare när de globala temperaturerna ökar, förklarar professorn i glaciologi, Per Holmlund, till DN.

Värmen gör att isarna tunnas ut, vilket gör att de kan börja röra sig snabbare vid väderfenomen som kraftiga regn.

Riskerna är stora för ännu fler ras om inget görs. Men klimatkrisen förväntas också få långsiktiga konsekvenser som vattenbrist i stora områden i de folkrika områdena i Indien, Kina och Nepal.

När glaciärerna i Himalaya försvinner får det konsekvenser i samma klass som när isarna runt Nord- och sydpolen försvinner.

Så allvarligt är det.

Det är lätt för världens rika länder att peka finger och skylla i från sig när kriserna sker på andra kontinenter.

Mer än två miljarder människor är beroende av vattnet som rinner av från glaciärisarna i regionen. Det handlar om dricksvatten men också om möjligheter till jordbruk och välstånd.

Enligt uppskattningar dröjer det inte länge förrän en akut vattenbrist uppstår i området. Om världen fortsätter bränna kol, olja och gas som i dag beräknas mellan 70-90 procent av glaciärerna ha smält till år 2100.

Detta är scenariot vid en global temperaturhöjning med 5,5 grader, vilket vore förödande.

Men även mer modesta värmehöjningar beräknas få katastrofala följder. Enligt en rapport från den Nepal-baserade organisationen Icimod (International Centre for Integrated Mountain Development) skulle en tredjedel av glaciärerna i området vara borta 2100 om vi minskar dagens utsläpp markant och endast ökar temperaturen med 1,5 grad.

Att klimatkrisen kommer slå allt hårdare framöver, det vet vi. Att den dessutom främst väntas drabba världens fattiga befolkning är också välkänt.

Det går att ha kameraövervakningar över glaciärernas rörelser, något som rekommenderas för att förutse katastrofer och hinna evakuera i tid.

Men ja, det kostar pengar. Och det kräver en samhällsordning där alla medborgares liv är lika viktiga. Och det kräver en långsiktighet.

Inga kameror i världen skyddar heller mot uttorkning, vilket är den största faran på sikt.

Det är lätt för världens rika länder att peka finger och skylla i från sig när kriserna sker på andra kontinenter. Men det går faktiskt inte att blunda för hur allt hänger ihop. Inte heller för det ansvar som världens rika har i att leda den så akuta förändring som krävs.

Klockan tickar och vi vet ju vad som måste göras. Att lyssna till forskarna och följa Greta Thunbergs ord är en bra början.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.