Hon var ung, ny på jobbet och ensam

Mordet på LSS-boendet i Enköping kunde förhindrats

Rosor utanför LSS-boendet i Enköping efter mordet.

I våras fick jag möjlighet att intervjua unga kvinnor om deras erfarenheter av våld på arbetet.

“Min närmaste kollega blev jagad med en kökskniv runt köksbordet och ut ur boendet på sena kvällen. Trots att vi fått info om att den boende har en historik av våld och även suttit på rättspsyk fick vi inte ha lås på knivlådor, eller vara två i tjänst på natten” berättade en av de jag träffade.

Kvinnorna jobbade på äldreboenden, missbruksboenden och LSS-boenden runt om i Sverige. De var personliga assistenter, vårdare och undersköterskor.

Förra veckan mördades en av deras kollegor i tjänsten i Enköping. Kvinnan var ung, ny på jobbet och ensam. Det är en fasansfull händelse och jag önskar med hela mitt väsen att den hade förvånat mig. Men det gör den inte, tvärtom, mord och allvarliga våldshändelser i vård- och omsorgen är rentav väntat.

Alla kvinnor i vård- och omsorgen jag pratat med har haft två saker gemensamt: I deras yrkesliv är våldet och hotet om våld vardag. Säkerhet och rutiner är dessutom något man måste kämpa för som anställd, om man får det alls.

Några larm fick de aldrig, trots att personalen önskade det

Att knivlådor saknar lås är bara ett exempel. Ett annat handlar om personlarm som inte finns. Ett tredje om en arbetsgivare som aktivt säger till de anställda att de inte ska ringa polisen vid incidenter, eftersom det ser dåligt ut för den privata verksamheten.

Mordet i Enköping skedde på ett privatägt boende, kommunen har nu pausat avtalet med vårdbolaget, men våldshändelser sker även i kommunala verksamheter. Att få lite däng på jobbet är rent av normaliserat. Man räknar med att det ska ske, och man räknar inte med att få hjälp eller samtalsstöd efteråt.

Det är en brutal kontrast mot ett arbetsliv i tjänstemannasektorn där en konstig kommentar i fikarummet kan bli ett HR-ärende.

Fackförbundet Kommunal larmar om att våldet på LSS-boenden ökar. Av säkerhetsskäl ska boenden ha rätt sorts lokaler, larm, personalen ska aldrig jobba ensamma och ska alltid få handledning, också när nya personer flyttar in. Det är långt från dagens verklighet i vård- och omsorgen.

Lokalerna, handledningen och personalen är det första som skärs ned när kommunen ska spara eller det privata bolaget hitta vinstmarginaler.

Vi kallar henne Sara, kvinnan som berättade om kollegan som jagades med kniv. Efter händelsen fick Saras boende, tack vare skyddsombud, knivlås på lådorna. De fick dubbel bemanning på kvällstid “en kort period”. Några larm fick de aldrig, trots att personalen önskade det.

I den svenska omsorgen fortsätter våldet vara vardag.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Följ ämnen i artikeln