Den som mår dåligt kan också bli terrorist
Oavsett motiv är morden i Kongsberg en tragedi
Att det som hände i den lilla norska staden Kongsberg i onsdags är en tragedi är alla överens om. Frågan är om Norge dessutom drabbats av ännu ett terroristdåd. Det är egentligen en märklig diskussion.
Vi vet inte vilka motiv pilbågsmannen Andersen Bråthen hade när han tog sitt vapen och gav sig av till Coop-butiken. Vi vet inte vad som fick honom att skjuta på polisen eller vad rörde sig i huvudet på honom under den halvtimme han dödade fem personer.
Vi vet inte hur han mådde, eller varifrån han fick idén att mörda oskyldiga människor i Kongsberg. Men vi vet han gjorde det och att den norska säkerhetstjänsten utreder terrormotiv. Och vi vet att resultatet kommer att fortsätta att skapa skräck i människor under lång tid. Precis som Anders Behring Breivik gjorde, eller Rakhmat Akilov.
Stod inte rätt till
Att allt inte stod rätt till med Andersen Bråthen är uppenbart. Rapporterna talar om psykiska problem ända sedan tonåren. Vänner berättar om hotfulla uttalanden och i den moské han ibland besökt under senare år talar föreståndaren om en person som inte mådde så bra.
En del av svaren på frågorna om hur onsdagens händelser kunde inträffa finns sannolikt i vården. Förmodligen en del också i sociala myndigheters och polisens reaktioner på varningssignaler som har funnits länge.
Redan innan häktningsförhandlingarna i Kongsberg och Eiker tingsrätt hade pilbågsmannen lämnats över till vården. En fullständig rättspsykiatrisk undersökning står överst på programmet. Resultatet kommer självfallet att påverka det rättsliga efterspelet. En person som är tillräckligt sjuk ska inte dömas till fängelse. Hon eller han ska vårdas, om nödvändigt bakom lås och bom.
Bäst på film
Frågan är, måste Espen Andersen Bråthens hälsa också påverka hur vi ser på frågan om det han gjort ska räknas som terror?
Inte nödvändigtvis. Föreställningen att terrorister i allmänhet skulle vara målmedvetna och ideologiskt övertygade personer som styrs av en svart men logisk rationalitet gör sig kanske bäst på film. I verkligheten talar de som arbetar med radikalisering ofta om livskriser och psykisk ohälsa som en del av problembilden.
Om dåden i Kongsberg visar sig hänga samman med att Andersen Bråthen tagit intryck av militant jihadism är det inte islams eller vanliga muslimers ansvar. Däremot har de som spridit det hat som odlats i grupper som IS, Boko Haram eller Al-Shabab ett ansvar.
På samma sätt som den högerradikala nätmiljön sannolikt var en förutsättning för Behring Breiviks brott kan jihadistisk propaganda ha påverkat det som hände i Kongsberg. Och då måste vi våga tala om terrorism, hur dåligt terroristen än mår.