Till hösten blir det inga trattkantareller

Skogen huggs ner på grund av en politisk markering

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Bara några minuters promenad hemifrån ligger en bit privatägd mark där träden enligt skogsbrukets kommersiella logik har fått stå kvar alldeles för länge. Hade pengarna styrt skulle de väldiga granarna ha blivit timmer eller massaved för länge sedan.

Nu har de i stället vuxit vidare och skyddar mossklädda branter där trattkantareller täcker marken på höstarna. Just det där skogsskiftet har dessutom varit en tillflykt för skogshöns och andra djur som behöver fullvuxen skog för att trivas. I tätningarna mellan de stora träden har älgar och rådjur hittat skydd under dagarna.

För några år sedan såg jag en svart skugga mellan träden där jag stod på mitt pass precis här. Den klev försiktigt fram mellan snåren och en älgtjur, väldig för att vara i vår del av landet, visade sig i skjutgatan. I det ögonblicket stod tiden stilla. När jag över jaktradion fick bekräftat att älgen fallit något hundratal meter bort upplevde jag en enorm tacksamhet, mot skogen, villebrådet, jakthunden och mina jaktkamrater.

Jag tror Ulf Kristersson kan förstå den där känslan. Han tycks ju vara en skogskarl som inte fuskar med vapenvården.

Under förra året började skogsägaren, som jag ibland träffar, planera att avverka. Jag förstår honom. Den som äger skog räknar också med inkomster. Jag tror Kristersson förstår det också. Han är ändå högerledare.

Samtidigt kunde alla som rör sig i markerna räkna ut att livet i skogen skulle bli fattigare och att vi som lever i närheten skulle förlora ovärderliga naturupplevelser.

Därför kändes det otroligt när vi hörde prat om att myndigheterna diskuterade att lösa in skogen för att låta den stå kvar. I höstas påstods hela uppgörelsen till och med vara klar. De gamla träden skulle leva vidare, tjädrar och älgar skulle få ha kvar sin skog och markens ägare skulle ersättas. Pengarna fanns i nästa budget. Trodde alla.

Sedan bestämde sig Ulf Kristersson för att skriva om reglerna. Han ville göra en politisk markering. Tillsammans med Kristdemokrater och Sverigedemokrater drev han igenom den moderata budgetmotionen, inte mycket mer än en servettskiss om vi ska vara ärliga. Det innebar nya skattesänkningar, men också att pengarna för att lösa in skyddsvärd skog försvann.

Nu ska en yta på fem hektar gammelskog huggas. Basvägarna där virket ska transporteras är snitslade. Någon kolbotten ska sparas som kulturhistoria, någon våtmark som särskilt värdefull biotop. Resten ska bort. Här blir inga trattkantareller till hösten, och inga tjäderkullar heller.

Och allt för en politisk maktdemonstration av valets förlorare.

Ulf Kristersson får ursäkta, men jag tycker det är ansvarslöst.