Halloween är beviset på att all kultur är flytande

Sug på den, sverigedemokrater!

Häromdagen försökte jag navigera en stor kundvagn med pumpor bland smala gångar på Ica Maxi i Östersund. Jag misstänker att vi närapå tömde deras lager av pumpor. Och då halverade vi ändå vårt pumpainköp av logistiska skäl.

Det vankas Halloween på byn. Det är inte något man lättvindligt viftar bort som en importerad amerikansk högtid. Byn ska pyntas och skräcken ska gå att ta på.

Det är med andra ord bråda tider.

Pumpor ska skäras ut till läskiga ansikten. Döskallar ska tillverkas av papiermaché och grannar ska övertalas att gå runt som zombies på gatorna.

Barnens förberedelser börjar någon gång i augusti. Det tillverkas fladdermöss av toarullar, ljuslyktor med orange crèpepapper och en smått oroväckande mängd teckningar som föreställer olika former av död och blod.

Allt tillverkat i ett glädjerus av Halloweenförberedelser.

Precis som med de skräckfilmer som tenderar att utspela sig runt den här tiden på året, handlar Halloween om en iscensatt rädsla. Sen kan vi tryggt stänga av och återgå till det vanliga livet.

När Halloween exakt infaller är lite av en diskussionsfråga. När högtiden först smög sig in i svensk kultur någon gång på 90-talet, ungefär samtidigt som tacon slog ut Stinas kyckling som officiell fredagsmiddag för svenska folket, så flöt den ofta samman med Allhelgonahelgen.

Vår egen lilla mysa och tänka på döden-helg.

Men den äkta Halloween är egentligen den sista oktober. I praktiken betyder det att vi som slaviskt firar Halloween behöver bestämma en alternativ dag för när ungarna ska gå ut och terrorisera grannskapet med sina "bus eller godis"-promenader.

I vår by är det på söndag. I en annan by är det på lördagen. Praktiskt ändå, när det inte är så noga det där med högtider.

Kanske är Halloween ett av våra bästa exempel på hur kultur och traditioner egentligen är flytande begrepp.

Min dotter vet inget annat än att man firar Halloween i slutet av oktober, som själva kickoffen för höstlovet. Då äts det pumpasoppa, huset och trädgården pyntas med obscena mängder pappersfladdermöss, spindelnät och pumpalyktor.

För henne är det lika självklart som att fira jul eller påsk.
Påpekar vi att Halloween inte fanns när vi föräldrar var små så skrattar hon lika förundrat som när man berättar att det inte fanns internet under vår barndom.

Att försöka påtala den lilla detaljen med amerikansk kulturimperialism är lika lönlöst.

Det här är en tradition som är här för att stanna. Midsommar däremot är hon högst tveksam till.

I helgen kommer vår by förhoppningsvis invaderas av utklädda ungar i sann The Shining-anda. Eller åtminstone ett par gulliga zombies.
Ingen kultur är huggen i sten. De omstöps och förändras hela tiden, det är själva definitionen av kultur.

Det kan vara värt att ha i åtanke dessa tider av fixering vid svenska värden och kultur.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Följ ämnen i artikeln