Brutal-KD är inte så roliga längre

Vad gör Ebba Busch när “taskigast vinner” tappar stinget?

Falukorven blev inte billigare

Det brukar sägas om kristdemokrater att om man sätter tre partiaktiva i ett rum så har man snart fyra falanger.

En del av partiet brukar gå vilse i underlivsfrågor som aborträtt och hbtq. Några gömmer flyktingar. Andra vill bara prata om biståndspolitik eller bråkar om budgeten för kommunens socialnämnd.

I mitten av 00-talet började det hända spännande saker i partiets ungdomsförbund, KDU. En ny typ av kristdemokrater klev fram som sneglade ut i världen snarare än inåt i den kristdemokratiska rörelsen och frikyrkan.

De ville vräka av sig töntstämpeln och vässa högerprofilen.

Brutal-KD

När Charlie Weimers blev ordförande i KDU 2008 började den utveckling mot mer renodlad högerpopulism som fortfarande präglar partiet. Tillsammans med sin vice ordförande Ebba Busch och förbundsstyrelseledamoten Sara Skyttedal blev Charlie Weimers ansiktet utåt för en ny typ av höger i Sverige.

Vi skulle kunna kalla den ”Brutal-KD”.

I politiken var det en konservativ vändning, i retoriken en populistisk. Man pratade om hårda tag, fler poliser, invandringskritik och mer till försvaret. Oavsett fråga lade sig KDU längst högerut.

SD för tjejer

Det är inte lätt att tro idag men för femton år sedan profilerade sig Nya Moderaterna under Fredrik Reinfeldt som ett mittenparti. Högerflanken var därför öppen och det var den Charlie Weimers, Ebba Busch och Sara Skyttedal ville erövra.

De misslyckades eftersom Jimmie Åkesson var bättre på populism än de var och sedan dess ha KD reducerats till vad S-profilen Veronica Palm kallat ett ”SD för tjejer”.

I dag har Charlie Weimers gått över till SD, Ebba Busch är partiledare och Sara Skyttedal framgångsrik Europaparlamentariker. Men strategin är densamma – ta högerflanken.

”Skjuta skarpt”

Och hårdheten. Som när Ebba Busch sa att Socialdemokraterna ”med berått mod” lät Covid spridas eller frågade ”Varför sköt man inte skarpt?” vid påskupploppen.

Det är i detta ljus man bör se rekryteringen av den nu sparkade Johan Ingerö till partisekreterare i höstas. Det var detta KD han var bärare av. Så vilken väg tar partiet efter Ingerö?

Brutal-KD verkar ha fått slut på styrfart. Det är inte roligt längre. Partiet ligger under fyra procent i vissa mätningar och Ebba Busch förtroende faller. Kanske är det dags att låta någon annan falang hålla i taktpinnen?

En gång ville KD vara borgerlighetens ”sociala röst”. Det är en politisk nisch som ekar tomt just nu. Kanske läge att byta strategi när den gamla tappat stinget?

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar 09:00 men du kan ställa dina frågor redan nu

Denna chatt är stängd.

  • Anders Lindberg
    20 mars 2023

    Tack för dagens chatt

  • 20 mars 2023

    KD om 2 år - vart befinner sig partiet då om du får sia om framtiden? Har man svängt mot mitten ?

    Gustaf

    En bra fråga. Vilket KD blir det efter Johan Ingerö?

    Jag vet inte.

    Tittar man på siffrorna så tävlar ju M, SD, L och KD om väljarna på yttersta högerkanten snarare än blickar mot mitten. Men historiskt är det ju i mitten val avgörs så rent logiskt borde KD bredda sig.

    Men men. En får se.

    Anders Lindberg
  • 20 mars 2023

    Sjukvårdsfrågorna,omsorg och att se den lilla människan har hamnat lite för långt bak i deras agenda

    Nancy Demiros

    Om KD ska öka tror jag personligen att partiet har en chans om de intresserar sig mer för sådana frågor.

    Just nu är det dessutom få partier som gör det. Så det är lite öppet mål.

    Anders Lindberg
  • 20 mars 2023

    Sverige som några andra länder har alldeles för många små partier. Höjs procenten från 4% till tex 6% så kanske vi får bort stödröster och förhoppningsvis stabilare regeringar.

    Lasse

    Rolf Lars-Ove Lasse Blomgren

    Jag vet inte jag. Man ska inte ändra sånt där som spärrgränser, valsystem eller valkretsar.

    Vill väljarna ha så här många partier så får det väl bli så.

    Anders Lindberg
  • 20 mars 2023

    Jo ni ska absolut skriva om vice statsministern, men dock inte i parti och minut som nu görs idag, tror folk tröttnar på detta fokus enär de flesta i ledarredaktionen skriver om samma ämne dag ut och dag in, det blir till slut upprepningar utan värde, budskapet urholkas

    Valter

    Vi skriver nog visserligen oftast mer om moderata företrädare och allmänna samhällsproblem men det finns något spännande i att ett regeringsparti som innehar vice statsministerposten inte vill att man ska skriva om dem.

    Det är ju den intressanta frågan här.

    Och varför går KD alltid ner när de får uppmärksamhet för sin politik? Oavsett om det gäller abortfrågor eller elstöd?

    Anders Lindberg