Jamen, det är ju inte 30-tal i Sverige nu...
Ta lärdom av vår antifascistiska historia
"Ja, mjuka män och kloka män, det har jag träffat förr,
nu vore det så skönt med en som sparkar in min dörr!"
Dikten Timur Lenk från 1922 av den tyske journalisten och författaren Kurt Tucholsky var ett förebud. Det glada 20-talet hade just börjat men Tucholsky såg ett helt annat Tyskland växa fram.
"Och inte finns på riksdans bänk nån Timur Länk hos oss.
I karlars blod finns knappast mod att älska eller slåss,
de mäktiga är präktiga och tråkiga och grå.
Min Timur Lemk, min Timur Lenk! Kom hit, jag längtar så!"
Tretton år senaste dog Kurt Tucholsky i Hindås utanför Göteborg av en överdos sömntabletter. Utblottad och på flykt undan nazisterna. Om det var självmord är omdiskuterat.
Kurt Tucholsky var en av det tyska 1920-talets främsta radikala författare. Känd för sitt motstånd mot militarism och nazism, en briljant polemiker och satiriker. Dikten Timur Lenk känns typisk för hans ironiska, slagkraftiga stil.
Verklighetens Timur Lenk var en asiatisk krigarhövding på 1300-talet, känd för sin oerhörda grymhet. I dikten antar Tucholsky en kvinnas roll i längtan efter en "riktig karl" och en "ryslig barbar" som ska få ordning på Tyskland igen.
1922 fanns flera aspiranter på att bli Tysklands Timur Lenk. Året efter skulle Adolf Hitler genomföra sin misslyckade ölkällarkupp i München. På gatorna förekom regelrätta strider mellan väpnade politiska grupper.
Weimarrepubliken, det demokratiska Tysklands första staplande steg, höll redan på att kvävas i sin linda - en demokrati nästan utan demokrater.
Men Kurt Tucholsky var onekligen en av dem. I tidningen Die Weltbühne, men även i flera andra tidningar, skrev han outtröttligt artiklar, dikter, recensioner och kåserier.
Han arbetade under flera olika pseudonymer som Kaspar Hauser, Ignaz Wrobel, Theobald Tiger och Peter Panter eftersom läsarna annars skulle ha fått för mycket av honom.
Redan 1919 blev han vittne till hur rättsystemet såg genom fingrarna på mord på vänsteraktivister, hur den gamla officerskårens och extremhögerns värderingar sammanföll. Det skakade honom.
Han tog till spalterna, skrev och skrev och skrev. Han häcklade den nya makt som växte fram i Tyskland, varnade och försökte väcka opinion. 1929 publicerade Die Weltbühne ett hårt angrepp på Tysklands illegala upprustning av flygvapnet. Chefredaktören Carl von Ossietzky åtalades och dömdes senare för landsförräderi.
Samma år flydde Kurt Tucholsky till Sverige och bosatte sig året efter i Hindås. Han såg vart vinden i Tyskland blåste. Vid nazisternas maktövertagande 1933 fråntogs han sitt tyska medborgarskap och hans böcker brändes offentligt. Tidningen Die Weltbühne förbjöds.
Timur Lenk hade anlänt.
Att läsa Tuchoslsky idag är en upplevelse. Många artiklar, kåserier och dikter finns föredömligt översatta i Tyskland, vårt Tyskland (Celanders förlag 2016).
Hans iakttagelser av den framväxande fascismen är fortfarande giltiga. Av hur det auktoritära och militaristiska tänkandet genomsyrade allt. Av hånfullheten. Liksom hans analys av borgarklassens undfallenhet och hur den i stort accepterade både ideologin och våldet mot vänstern.
I dikten Två dräpta från 1919 skriver han om morden på kommunisterna Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg.
"Rännstenens gudar slog dem i vrede.
Nu ligger de båda vid Hotell Eden.
Ett beställningsjobb? Var det borgarna?
Sådan handlingskraft brukar de knappast ha..."
Tuchoslskys texter är med några undantag från tiden innan Adolf Hitlers maktövertagande. Det är alltså inte nazisternas Tredje rike han skildrar utan vad som skulle komma att leda fram till det.
Die Weltbühne blev samlingsplats för "den hemlösa vänstern", tyska vänsterintellektuella som såg vart hän det barkade men inte kunde göra så mycket åt det.
Runt omkring dem gav fler och fler upp, flydde från Tyskland eller tystnade.
I omvärlden såg man vad som hände. Carl von Ossietzky tilldelades 1935 års Nobels fredspris men fick aldrig hämta ut det. Ossietzky satt fängslad i Esterwegens koncentrationsläger och avled 1938.
Den fråga man måste ställa sig är varför inte fler insåg vilka konsekvenser den växande fascismen på 1920-talet skulle få. Adolf Hitler och de andra nazistledarna var helt öppna med sina politiska mål.
De brunskjortor som terroriserade socialdemokrater, kommunister och fackligt aktiva gjorde det i dagsljus. Det är lite som när Donald Trumps supportrar stormar kongressen beväpnade med buntband och hängsnaror eller extemhögern begår terrordåd i Europa.
Varför tar vi det inte på mer allvar när det börjar?
För precis som Kurt Tucholsky kom att upptäcka är bollen svår att få stopp på när den väl är i rullning.
Jamen, det är ju inte 30-tal nu, invänder de som inget vill göra.
Nä, men det är faktiskt 20-tal. I juli var det 10 år sedan Anders Behring Breivik tog båten till Utøya, och det är bara fem år sedan nazister efter paramilitär träning i Ryssland sprängde minst två bomber i Göteborg.
Och nästa år kan ett parti som bland annat är grundat av en SS-veteran skicka antingen ministrar eller tjänstemän till Rosenbad.
Jag tror Kurt Tucholsky hade sett det som nu händer för precis vad det är. Han hade häcklat borgarklassen för dess medlöperi, kritiserat vänstern för att inte ta hotet på största allvar och effektivt dragit ner byxorna på alla inblandade.
Han visste, in på bara skinnet, att människovärde och demokrati måste försvaras varje dag och varje minut. Och vart naivitet och anpasslighet kan leda.
Kurt Tucholsky ligger begravd på Mariefreds kyrkogård. Varje år delar Svenska PEN-klubben ut Tucholskypriset till en författare som tvingats i exil.
Hans livsöde, och sista viloplats, är en del av antifascismens historia i Sverige.