Annie Lööf vill inte ha en demokratisk välfärd

Privatiseringarna blev dyrare och mer orättvisa

Barnmorskorna i Stockholm har under vintern protesterad mot omöjliga arbetsvillkor. Privatiseringarna i välfärden har urholkat de offentliga resurserna vilket i slutändan påverkar all verksamhet inom skola, vård och omsorg.

När regeringen Carl Bildt lade de första stora propositionerna i riksdagen på 1990-talet för privatiseringar av välfärden var argumentet tre. Skola, vård och omsorg skulle bli bättre, billigare och få en större mångfald.

Så här trettio senare har det visat sig att ingen av förhoppningarna stämde.

Idag är Annie Lööf den tydligaste arvtagaren till denna ideologi.

Eftersom offentliga tjänster inte är vilken grönsaksmarknad som helst har det varit förödande att tillåta vinster som styrmedel. Inte alla välfärdsföretag plockar ut stora vinster i skatteparadis eller har blivit miljardärer och flyttat till Florida. Många av dessa företag fungerar väl, men för den skull går det inte att bortse från att den oreglerade välfärdsmarknaden i Sverige har spårat ur.

Bokslut över marknadsexperimentet

Anne-Marie Lindgren, den stora socialdemokratiska tänkaren som Magdalena Andersson kallade henne i sitt installationstal som partiledare, har nyligen författat rapporten "Varje förslösad skattekrona". Citatet brukar tillskrivas den tidigare socialministern Gustav Möller (S) och rapporten beskrivs som ett bokslut över privatiseringar och marknadsexperiment i svensk välfärd.

Anne-Marie Lindgren har bevakat privatiseringsfrågan sedan tidernas begynnelse. Eller snarare sedan hon arbetade på regeringskansliet för Olof Palme. Där fick hon i särskild uppgift att följa utvecklingen som skedde inom Moderaterna på det här området.

I sitt bokslut är hon tydlig med att alla privatiseringar inte har varit ett misslyckande eller att ett vinstförbud är lösningen på allt. Istället poängterar Lindgren att det handlar om hur reglerna ska fungera.

Varken billigare eller bättre

På senare tid har det blivit allt mer uppenbart för allt fler väljare att dagens system inte är hållbart. Vi kan inte ha en skola där resultaten och likvärdigheten försämras samtidigt som några få koncerner har köpt upp en allt större del av "marknaden" för att öka sina vinstmarginaler. Då har ju skolan varken blivit bättre, billigare eller mer mångfacetterad.

Den statliga Coronakommissionen har i sin utvärdering av pandemin också varit tydlig i sin kritik av äldrevården. Privatiseringarna har lett till sämre utbildad personal och fler osäkra anställningar. Det ledde till att smittan blev svårare att hålla borta från samhällets sköraste individer.

Och inom primär- och sjukvården ser vi hur personalen går på knäna medan olika vårdappar täljer guld med smörkniv.

Högerpartierna sätter stopp

Än så länge saknas en majoritet i riksdagen för att ändra reglerna i detta kostsamma och dysfunktionella välfärdssystem. Den högerkonservativa oppositionen och Centerpartiet sätter sig emot en demokratisering. Men inom väljarleden mullrar det. Skatten ska gå till medborgarnas behov, inte vara något slags laglöst Klondike som leder till ökad orättvisa.

En dag hoppas jag vi ser på tillbaka på de senaste decennierna och baxnar över hur politiskt naiva vi kunde vara.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.