Ullenhag tar upp kampen mot partiets SD-falang

Liberalernas ordförandeval blir avgörande

Erik Ullenhag vill bli Liberalernas partiledare

Det finns något omisskännligt beskäftigt över nästan alla politiker från Liberalerna. Hela partiet är på något sätt som de viftande skolbarnen i TV-programmet ”Smartare än en femteklassare”, energiskt förhoppningsfullt, en smula nördiga och fullständigt strålande av önskan att bli utvald och uppmärksammad.

När det gäller mellanstadiebarn är det charmande. När det handlar om vuxna politiker är det lätt att drabbas av andra känslor.

Just nu viftas det i alla fall frenetiskt i de liberala skolbänkarna inför partiledarvalet. Nyamko Sabuni har suttit där med hela armen i skyn ända sedan i vintras. Erik Ullenhag och Johan Pehrson räckte precis upp handen.

De närmaste veckorna ska kandidaterna driva kampanj inom partiet och efter midsommar väljs en ny ledare för Liberalerna. Den som utses får ingen lätt uppgift. Jan Björklund lämnar över ett sjunkande skepp.

Ändå kan partiledarvalet i Liberalerna få konsekvenser långt utanför den krympande skaran av partisympatisörer.

Val mellan Sabuni och Ullenhag

I praktiken räknar de flesta med att valet kommer att stå mellan Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag. Båda kandidaterna samlar varsin falang av anhängare och de båda står för olika sätt att tolka liberalismens plats i det politiska landskap som vuxit fram efter Sverigedemokraternas framgångar och höstens besvärliga regeringsförhandlingar.

Sabuni backas upp av samma gäng som i höstas ville ställa sig bakom Ulf Kristersson som statsminister, trots att han strängt taget förlorat valet. Då kallade vi dem liberalernas SD-falang. Det uppskattades inte.

Nu säger Sabuni att hon vill hedra ingångna avtal. Frågan är hur länge?
Sabunis stödtrupper har visat att de är effektiva när det handlar om att sprida politiska rykten. Men processen inför januariavtalet avslöjar att de har betydligt svårare att verkligen mobilisera sitt parti.

Ullenhag lanserade i dag sin kandidatur med att ställa sig bakom januariavtalet, inte bara för att avtal ska hållas utan också därför att uppgörelsen tryggar liberal politik.

Vattendelare för Liberalerna

Januariavtalet är en vattendelare för liberalerna, men kanske inte främst i relationen till Socialdemokraterna. Egentligen handlar det om förhållandet till högerpopulismen och den konservatism som är på väg att ta över högern. Skandalen kring Adaktussons abortomröstningar i Bryssel visar att förändringen långt ifrån bara handlar om SD.

Sabunis anhängare föreställer sig tydligen att de ska kunna göra om tricket från 2002 när dåvarande Folkpartiet gjorde ett starkt val på symbolfrågan om ett språktest för invandrare. Men ärligt talat, vem behöver ännu ett parti som slåss med Sverigedemokrater och Kristdemokrater om samma väljare?
Samtidigt visar Centerns framgångar att de liberala väljarna finns kvar, om man bara talar till dem.

Ordvalet i dagens programförklaring från Erik Ullenhag pekar i den riktningen. Svenskheten ska vara inkluderande men kan aldrig acceptera intolerans eller extremism, skriver han. Den formuleringen lämnar ingen dörr öppen för Sverigedemokraterna.

Dessutom lyfter han fram både bristerna i välfärden, ojämställdheten och klimatförändringarnas utmaningar.

Ett beskäftigt liberalt parti som håller dörren mot högerpopulism och konservatism har kanske trots allt en framtid.