Har det brunnit i huvudet på Magdalena Andersson?

Tyst som i Norrtälje

Märkligt lågmäld?

Veckans mest omtalade politiker blev onekligen Staffan Tjörnhammar (M), vice ordförande i kommunstyrelsen i Norrtälje. Inte för att han sa någonting, tvärtom.

I 26 sekunder, en hel evighet i tv-tid, stod han tyst inför lokalreportern som undrade varför han och hans kollegor i kommunfullmäktige skulle få löneförhöjningar på upp till 27 procent. Anställda inom fackförbundet Kommunal kan knappt hoppas på mer än 2.

Det handlar om att prioritera, fick han till slut ur sig.

Något liknande verkar Magdalena Andersson tänka, så här efter valet.

I en intervju i Expressen i tisdags hade hon mycket lite att säga om Ulf Kristerssons och Jimmie Åkessons regeringsöverenskommelse, i alla fall rörande de delar av Tidöavtalet som handlar om migration eller kriminalitet.

Inget nytt under solen, verkar hon tycka, och dessutom var det Socialdemokraterna som vred om migrationspolitiken och straffen först och hårdast, så det så.

Det större problemet, enligt Socialdemokraternas partiledare, är hur den här regeringen ska säkra resurser till kommuner och regioner i och med rådande ekonomiska läge till sjukvård, äldreomsorg, skolor med mera.

Ursäkta skånskan, men har det brunnit i huvudet på Magdalena Andersson?

Det tänker nog många socialdemokratiska medlemmar just nu.

För bara en månad sedan lät det annorlunda. Sverigedemokraterna var ett demokratihot, sa man. SD var Putinister, hette det. Rasismen finns absolut kvar i det partiet, var budskapet. Någon vecka före valdagen var jag själv inbjuden till ett möte där socialdemokratiska ministrar sa exakt det.

Kanske var budskapen ren cynism för att få igång sina egna dörrknackare. Värderingsval, heja Mamma Magda.

Nu låter det alltså annorlunda. Trots att hotet från Sverigedemokraterna och Tidöavtalet knappast handlar om deras inställning till regionbudgetar. Välfärdens finansiering är en livsviktig fråga, absolut, men hoten mot välfärden kan lika gärna komma från moderater eller för den delen centerpartister.

SD är unika i svensk politik. I Tidöavtalet vill de bland annat införa visitationszoner, kapa kvotflyktingar och utvisa invandrare på så lite som “anmärkningar på levnadssätt”.

När ett parti som grundats av nazister genom fria val fått den typen av inflytande över politiken finns det en enda sak som är ett riktigt demokratihot: att oppositionen inte säger något.

Men Magdalena Andersson har prioriterat. I frågan om Sverigedemokraternas grundläggande ideologi är hon lika tyst som en moderat politiker från Norrtälje.