Nu måste Pehrson kräla till SD för stödröster
Vackert kommer det inte bli
Liberalerna har ett långt gånget beroende av stödröster. Det är ingen hemlighet.
Ända sedan partiet valde att bli en del av Tidölaget har de L-anhängare som faktiskt är liberalt sinnade flytt rörelsen.
Nästan var tredje medlem har gått ur partiet. Att syssla med saker som angiverilagar, utsläppsökningar och straff för bristande vandel har inte gett någon pirrig liberal känsla i magen.
Inte hos väljarna heller, uppenbarligen. Bara 2,2 procent av de röstberättigade hade valt Liberalerna om det vore val idag, enligt en ny mätning från Demoskop/SvD. Halvvägs in i mandatperioden fortsätter siffrorna neråt. I två års tid har partiet legat under riksdagens fyraprocentsspärr.
Beroenden är kostsamma. Det får Johan Pehrson nu erfara. Den som inte har egen väljarbas behöver anstränga sig för att hålla sig vän med dem som kan hjälpa en. Det innebär att nya eftergifter måste göras.
Vad blir nästa?
Åkesson vill in i regeringen
Jimmie Åkesson har varit tydlig med vad han vill ha – ministerposter. Redan innan valrörelsen ens börjat har han klargjort att han framöver kommer fälla alla regeringar där inte SD ingår.
För Liberalerna skapar det en ohållbar situation. Johan Pehrson har nämligen ett beslut från sitt partis landsmöte som innebär att han måste stoppa regeringar där Jimmie Åkesson ingår.
De flesta ser nog vartåt det barkar. Liberalerna kan såklart inte säga nej till en regering baserad på partier som Pehrson också behöver stödröster ifrån.
Räkna med en positionsförflyttning.
Släpps SD in i regeringsställning kommer de ta med sig sina rötter, vetenskapsförakt, klimatförnekande och alla de auktoritära inslagen av sitt kulturkrigande.
Liberalernas anpassning kommer successivt behöva fortsätta.
Lyssnar inte på Neil Young
Egentligen vore det mer skonsamt för de stackars L-företrädare som fortfarande finns kvar att stå på sig mot SD nu, även om det innebär att partiet ramlar ur riksdagen.
”It’s better to burn out than to fade away”, lyder en rad från Neil Young som ofta citeras. Så pass ofta att det nästan blivit ett humoristiskt grepp. Eftersom Liberalernas situation också blivit tragikomisk passar det i sammanhanget bra.
Johan Pehrson verkar dock inte vara typen som lyssnar på Neil Young. Han har fullt upp med att förbereda nästa politiska reträtt.
Det är bråttom. Han konkurrerar med Kristdemokraterna. De ligger också under spärren och behöver krypa för stödröster. Ebba Busch har redan fått upp farten. I januari tog partiet formellt ett beslut som öppnar för att släppa in Åkesson i regeringen.
Pehrson har ingen tid att spilla. Vackert kommer det inte bli. Låt krälandet börja.
