Likhet inför lagen - inte för killar i förorten

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Högsta domstolen avslog nyligen bröderna Özkan och Önder Yildiz resningsansökan. Detta trots att nya bevis framkommit och en rad nya vittnen trätt fram.

Bland annat så har åklagarens stjärnvittne, brödernas farbror, ändrat sin historia. Nu erkänner han att han befann sig vid mordplatsen men att brorsönerna inte gjorde det.

Özkan och Önder Yildiz är alltså med stor sannolikhet oskyldigt dömda och sitter i fängelse för ett mord som deras yngre bror Orhan har begått. Det här är en rättsskandal anser många experter inom rättsväsendet.

Jag har nära vänner som känner bröderna Özkan och Önder och de har berättat att de aldrig skulle begå ett sådant fruktansvärt brott.

Den 26 februari 2002 mördades 19-årige Radu Acsinia vid tunnelbanestationen i Rinkeby, en förort nordväst om Stockholm. Bröderna Yildiz och deras kusin anhölls och dömdes för mordet. De två äldre, Özkan och Önder, fick livstid respektive tio års fängelse. De yngre, Orhan och Ayhan Yildiz, fick fyra års sluten vård.

När hovrättsförhandlingarna inleddes erkände Orhan att han hade skjutit Radu. Hovrätten valde att inte tro på honom och dömde alla fyra till långa straff. Skälet till att Özcan och Önder dömdes för mordet var att deras mobiltelefoner spårades till mordplatsen.

Det andra viktiga vittnet åklagaren hade är en psykiskt sjuk man som nuförtiden går runt med en skyddshjälm gjord av en kastrull för att han tror att grannen ovanför honom bestrålar honom.

Trots att det nu finns nya uppgifter och ett 20-tal vittnen som bekräftar att Özkan och Önder inte befann sig i Rinkeby, utan var i Gävle, vägrar Högsta domstolen att ge bröderna en ny chans.

Bröderna Özkan och Önder Yildiz är inte de enda invandrare som har blivit oskyldigt dömda. Vi har tidigare haft uppmärksammade fall som Joy Rahman, Yassir Askar, Veija Borg - som alla har blivit oskyldigt dömda. Det tog många år innan Högsta domstolen gav dem resning.

Varför är rättsväsendet så diskriminerande? Jag tror att ett av skälen är att domare, nämndemän och åklagare rekryteras ur en mycket homogen grupp: svensk övre medel- och överklass som inte har någon förståelse för unga förortskillar.

Ett tungt vägande bevis mot Özkan Yildiz är att hans mobiltelefon hade befunnit sig nära mordplatsen. Att han skulle ha lånat ut den till sin bror som han sa bedömdes som fullständigt osannolikt.

En otäck misstanke är att det inte spelar någon roll vad unga män från invandrartäta områden säger. De är ändå av samma skrot och korn och har de inte begått ett brott ännu så kan man lika gärna döma dem för att det finns stor risk att de kommer att begå brott inom en snar framtid.

Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms universitet visar tydligt i sin studie "Likhet inför lagen" där flera tusen rättsfall omfattas, att invandrare diskrimineras i alla led. Han menar att en svensk definitivt inte hade blivit dömd på indicier eller på sådana icke trovärdiga vittnen.

Boken "Tre bröder" av Christian Holmén och Dick Sundevall som har granskat fallet med bröderna Yildiz ger en inblick i hur invandrare behandlas i rättsväsendet.

Trots att människor i min omgivning tidigare har hävdat att invandrare diskrimineras i rättsväsendet hade jag inte fått bilden klar för mig förrän jag läste denna bok. Det var chockerande att läsa.

De svenska uppmärksammade fallen med oskyldigt dömda invandrare som senare har fått resning i Högsta domstolen har lett till att man i Norge har upprättat en speciell kommission som ska granska liknande fall där.

I Sverige har man valt att gå vidare som om ingenting har hänt.

Emine Onatli (ledare@aftonbladet.se)