”Jag fick lära mig att mina skrik inte betydde nånting”

Merly, 35, överlevde 16 år i prostitution

Merly arbetar idag för att öka medvetenheten, med sin plattform och supportgrupp för andra prostitutionsöverlevare, och genom föreläsningar, krönikor och panelsamtal.

Den 16 maj skrev Merly på instagramkontot Viskansviol:

“Jag hade precis fyllt eller skulle fylla 14 när jag hade min första kund. Jag minns inte min 14:e födelsedag. Det jag minns är känslan av att leva i evig skräck från både min hallick och torskarna. Jag minns hur valet aldrig var mitt att använda kondom. Hur mycket jag än försökte få männen att använda en av de två kondomer som pressades i min hand inför varje möte slutade det oftast med att kondomerna trycktes undan tillsammans med mina händer. Jag låg på flak, i baksäten eller i skogen de första gångerna. Jag fick lära mig att mina skrik inte betydde nånting och att mina händer var i vägen.”

 

Hon skrev inlägget under dagar när debatten gick varm om sexköp, om torskar, om människohandel och om kvinnors utsatthet i prostitution. Programledaren Paolo Roberto hade som en av elva män gripits vid ett besök på en lägenhetsbordell och erkänt sexköp. En utredning av misstänkt oaktsam våldtäkt tog vid.

“Jag blev jätterörd över reaktionerna. Vi som har erfarenhet av detta vet att högt uppsatta män köper sex, många gånger under vidriga former. För oss var det ingen överraskning. Men det var så glädjande att se hur folk slog fast: “Det här är inte okej”. Att Ica skänkte inkomster från Paolos varor till stödorganisationen Talita. Det var hoppingivande”, säger Merly och ler ett strålande leende via Facetime.

 

Boråsbon Merly är 35 år. 16 av dem genomlevde hon i prostitution. Hon är ytterst rapp och välformulerad när hon beskriver sina upplevelser. Hon är idag statsvetare, föreläsare, skribent, tvåbarnsmamma. Hennes erfarenheter blev del av Martina Montelius och Lo Kauppis föreställning “Född hora”. Hon har överlevt så många övergrepp. En del av det hon berättar gör mig alldeles gråtfärdig och jag försöker att inte visa det. Men Merlys berättelse är också en om hopp. Om att det går att komma ut på andra sidan. Även när det börjar i stora motgångar.

 

Merly är född i ett skjul av plåt i Colombia, hamnade på barnhem och adopterades till Sverige.

“Jag är uppvuxen i en liten, liten bonneby, i Bertilsund utanför Borås”, säger hon.

När jag var 14 år blev jag utsatt för en våldtäkt, vilket bekräftade för mig att jag inte hade något värde.
 

En idylliskt vacker trakt, men en uppväxt som kantades av mörker. Hon var duktig i skolan, men glåpord och påhopp blev gradvis en del av hennes vardag.

Samhället var extremt vitt, och såna som jag skulle inte vara där. Det blev klart för mig på olika sätt.”

 

Merly var tidigt utvecklad. Killar tryckte upp henne mot väggen, tafsade. Efter att det tog slut med en äldre pojkvän spreds rykten om henne på skolan, som växte till en stormflod av sexuella trakasserier. Merly beskriver skammen hon kände. Hopplösheten.

“Två gånger sträckte jag ut handen och försökte få hjälp. Jag pratade med fritidspersonal och med en kurator. ‘Man får bara försöka vända andra kinden till’, var sådant jag fick höra. När jag var 14 år blev jag utsatt för en våldtäkt, vilket bekräftade för mig att jag inte hade något värde”, säger hon.

En äldre väninna ställde upp och hjälpte till med mat och kläder, Merly sov ofta över hos henne. Men när kvinnan behövde pengar till hyran började utpressningen. Merly var skyldig 1500 kronor. När Merly inte kunde betala föreslog väninnan att hon skulle prostituera sig. När Merly sa nej hotade kvinnan att sprida ut sådant som Merly berättat i förtroende.

“Som 35-åring kan jag tänka “Du hade väl kunnat räcka ut handen och få hjälp”, men som 14-åring kände jag bara att livet riskerade att bli tusen resor värre. Jag stod ensam.”

De ville försäkra sig om att de hade köpt ett barn.
 

Hon klev in genom dörren till ett nytt, nedbrytande helvete.

“Jag kunde sitta i skolan och få ett sms: “Kunden står utanför på skolans parkering om en halvtimme”. Det skedde i bilar, ute i skogen. Det jag inte var beredd på var att det skulle bli så våldsamt med så många kunder. Jag fick handen med kondomen undanslagen, jag blev slagen och sliten i håret. Jag hade inte mycket att sätta emot. Jag såg det som våld, och som något jag inte kunde påverka, men det är först nu i efterhand jag kan se att det var våldtäkter.”

Du var bara 14 år. Visste torskarna hur ung du var?

“Jajamen, de visste det. De ställde frågor, det var snarare tvärtom, att de ville försäkra sig om att de hade köpt ett barn.”

”Jag efterlyser ökad kunskap bland polisen, socialtjänsten, i skolan. Det börjar redan i hur man pratar om flickor och kvinnor i skolan”, säger Merly.

Det var i ett försök att få hjälp som Merly mötte sin andra hallick, genom en stödjour.

“Jag fick kontakt med en man som verkligen var förstående och lyssnade. Ganska snabbt ville han ha mitt hemtelefonnummer. Han var vuxen och jag var ett barn, och till slut var våra samtal det enda jag såg fram emot. Jag blev kär i honom. Vi träffades, och han började prata om prostitutionen som något positivt, att det handlade om att jag hade hamnat hos fel hallick.”

 

Det slutade med att Merly blev inlåst i en lägenhet, och såld till olika män. Hon blev beordrad att vara tyst om sin belägenhet. Ändå var det en torsk som räknade ut hur det låg till.

“Han sa därför att han inte skulle röra mig, och att jag skulle få behålla pengarna. Och jag var så tacksam för det. Men han gick ändå därifrån utan att ens ringa ett anonymt samtal till polisen.”

 

Mannen som låste in och sålde Merly dömdes till slut till fängelse, efter en anmälan av socialtjänsten. Här hade det kunnat vända för Merly. Men hon fick sluten ungdomsvård, som hon i stort sett beskriver som förvaring, tungt medicinerad. Självkänslan var i botten.

“De här månaderna hade kunnat ägnas åt traumaterapi, åt att stärka och bygga upp mig. Jag fick höra att jag skulle ut i ett samhälle “som inte accepterade horor”. Det spelade ingen roll att jag berättade om våldtäkter. Jag gick ut därifrån med en fruktansvärt skev syn på mig själv och mitt eget värde. Jag blev tystad och skuldbelagd, och jag sökte mig bort från den normala världen”, säger hon.

“Jag träffade då snabbt hallickar och torskar som ‘ville hjälpa mig att må bättre’.”

 

Merly började missbruka droger. Hon beskriver ett dubbelliv.

“Jag blev invald i elevrådet på gymnasiet, jag var politiskt aktiv i SSU, samtidigt som jag hade ett aktivt amfetaminmissbruk och en ny hallick som bodde i Helsingborg. Jag levde ett destruktivt liv.”

Första kunden var extremt våldsam, en erfarenhet jag delat med många kvinnor.
 

Mörkret tätnade runt Merly. När hon var 19 år hamnade hon på bordell i Köpenhamn, trots att åldersgränsen var 21. Sexköp av prostituerade med egen firma är lagligt i Danmark sedan 1999. Lobbyister som vill avkriminalisera sexköp framhåller gärna hur bra och tryggt det är för kvinnor på lagliga bordeller. Bordellen Merly var på välkomnar fortfarande kunder i Köpenhamn.

“Arbetsgivaren säger före ankomst att “Du sätter själv gränserna”, men väl på plats ber de dig att stryka allt du sagt, det är en fullkomlig bombardering. Jag har till exempel aldrig velat ha analsex, men varje gång jag hade möten med min arbetsgivare så var budskapet att jag måste “bredda min meny”. Det sattes ut annonser utan att jag hade bett om det, så plötsligt hade jag en skuld som måste arbetas av. Första kunden var extremt våldsam, en erfarenhet jag delat med många kvinnor. Vi har undrat om det kan vara ett sätt att bryta ner kvinnan på bordellen, men det är svårt att bevisa.”

Hon fick höra att det fanns en larmknapp, att “tio poliser skulle störta in om hon tryckte på den”.

“Men hur ska du ens kunna nå den där larmknappen, med en våldsam kund?”

2015 bröt sig Merly loss från prostitutionen.

Tillbaka i Sverige. Torskarna Merly mötte genom åren nämnde ibland sina familjer. Flera var småbarnspappor, som den rikskände idrottsmannen som köpte sex, och pratade om de kända vännerna som också gjorde det. Vissa frågade varför hon gjorde det, om hon tjänade bra. Ingen ville höra att hon mådde dåligt, eller tog notis om hennes självskadeärr.

“Det går runt en meme nu med budskapet “Det bästa är att när en hora dör på dig så har du en extra gratistimme”. Det var en kvinna som delade den i vår överlevnadsgrupp på Facebook. Vi pratade om när man har svimmat av smärta och vaknar upp, så håller de fortfarande på med en. Det ringer inte efter ambulans. De bara fortsätter.”

 

Merly trodde inte sig själv om något. Hon var nära att dö i överdoser, vilket till slut skrämde henne till att försöka bli ren. Ett ljus i mörket anlände i form av hennes första dotter, efter en kortare kärleksrelation. Hon började studera. Sålde sex emellanåt för att klara hyran. En sista fasansfull händelse var avgörande. Merly blev våldtagen, på väg hem från en utekväll. Insåg sedan att hon överlevt, ännu en gång, och förmodligen inte skulle få så många fler chanser i livet. Året var 2015 när hon bröt sig loss, och hon var livrädd.

“Jag blev sjukskriven, hade ingen ekonomi överhuvudtaget och fick be min familj om hjälp.”

 

Men Merly kunde. Hon avslutade påbörjade studier i statsvetenskap, tog examen och blev projektledare för ett projekt om samhället och utsatthet. Fick finansiering, och kunde plötsligt räta på ryggen. Spara pengar och betala räkningar.

“För första gången jag var inte rädd dygnet om.“

Riktigt så enkelt var det inte så klart. “Jag har rivit och skurit mig, dunkat huvudet i väggen bokstavligt talat. Legat apatisk i timmar, gråtit tills ögonen brunnit. /../ Jag har drömt mardrömmar om våld dag som natt” skrev Merly den 22 januari på instagramkontot Viskansviol.

Det fanns så mycket smärta att bearbeta, och vägen ut har varit lång och krokig. Men tack vare ett starkt nätverk av vänner och familj, att hon är älskad, har hon rest sig. 

 

Men betydligt mer kan göras. För människor i prostitution, för människor på väg in. För en sak är klar: hade Merly fått hjälp när hon som tonåring sträckte ut handen, så hade hennes resa kunnat se helt annorlunda ut.

“Jag efterlyser ökad kunskap bland polisen, socialtjänsten, i skolan. Det börjar redan i hur man pratar om flickor och kvinnor i skolan. Allmänheten som vill bidra kan utbilda sig om sexköpens skadeverkningar, och många gör det. Det handlar också om att rösta på politiker som tar de här frågorna på allvar. Det behövs resurser till vård och stöd, mer evidensbaserad forskning. Politiker får gärna lyssna på prostitutionsöverlevare.”

Och, säger hon med en ironisk blinkning mot ett annat uppmärksammat gripande:

“De får också gärna göra motsatsen till det de gör nu, vilket är att köpa sex.”
 

Under #metoo blev Merly en viktig röst, och som del av nätverket #intedinhora. Instagramkontot Viskansviol har idag över 10 600 följare. Med sin plattform och supportgrupp, och genom föreläsningar, krönikor, panelsamtal, arbetar Merly för att öka medvetenheten.

Det är viktigare än någonsin, när torskar och hallickar via nätet hittar nya ingångar till unga kvinnor. När fattigdom, tvång, utsatthet och självskadebeteende leder in i prostitution. Det är främst kvinnor som säljer och blir sålda i prostitutionsindustrin, av vilka kvinnor som vistas tillfälligt i Sverige utgör en betydande del. Merly vill försöka nå så många som möjligt.

 

Så avslutningsvis vänder hon sig till de som befinner sig i det mörker där hon förut var.

“Till dig som läser detta och befinner dig i prostitution, till dig vill jag säga: det finns en väg ut. Det finns ett annat liv, bortom våldet och destruktiviteten. Kanske får du inte hjälp första gången du frågar, men fortsätt fråga. Du får inte ge upp.”