Dollarmiljardären hukar bakom Bianca Ingrosso
Slavliknande arbetsmiljö är inte influencerns fel
Anställda på den exklusiva underklädesbutiken Intimissimi larmar om en riktigt pissig arbetsmiljö för Aftonbladets 200 sekunder.
Butikerna har inga kollektivavtal, lönen är dålig och villkoren är skit.
Intimissimi är inte den enda arbetsgivaren som struntar i kollektivavtal. Det är lätt att hamna mellan stolarna på svensk arbetsmarknad idag.
Många unga skolas in i ett arbetsliv som borde ha kastats på historiens stinkande sophög.
De anställda på Intimissimi, mest unga tjejer, beskriver sin arbetsmiljö som att de blir hårt ”tuktade”.
Utan facken blir deras frågor om arbetsmiljön hängande i luften.
Får man gå på toaletten när man är på jobbet? Hur ofta är det normalt att börja gråta? Hur rädd ska man vara för sin chef? Hur får en utskällning gå till? Får chefer spionera på de anställda? Är det okej med mobbning?
Så ska det inte gå till.
Intimissimi beskriver sin personalpolitik som att människor ”är deras största tillgång”. Det låter vackert, typ ”det finaste vi har är varandra, snyft”.
Men det man faktiskt beskriver är en affärsmodell som är beroende av att unga kvinnor sliter ut sig som en gammal pyjamas för vinstmarginalen. Människor utan rimlig lön och villkor blir just tillgångar i en arbetsmiljö utan kollektivavtal.
”Många söker ju jobb hos oss, så jag antar att de har det bra”, säger Intimissimis vd om personalens larm. Så engagerad är han. Men han har mage att kräva att anställda ska brinna för dagskassan.
I brist på funktionell vd är det Bianca Ingrosso, varumärkets ”ambassadör”, som får sms:a lite löskokta tankar om arbetsvillkor till Aftonbladets granskare.
De anställda är inte imponerade av Ingrossos svar. Men varför är det främst hon som ska stå till svars här?
Intimissimi vill förknippas starka och inspirerande tjejer. ”Girlbossifiering” gör att modeller nu kallas ambassadörer för varumarken.
Bianca Ingrosso bidrar säkert mycket till att Calzedonia Group, där Intimissimi ingår, omsätter 200 miljarder kronor.
Men det är inte hon som har bestämt att företaget betalar de anställda 12 000 kronor i månaden, inklusive obetald övertid.
Bianca Ingrosso tjänar själv mycket pengar på Intimissimi. Men hon är knappast ansvarig för företagets låga löner och usla arbetsmiljö.
När man säger ”Bianca-butiker” om Intimissimi skjuter man bara budbäraren.
Utnyttjandet av de unga tjejerna resulterar i att Sandro Veronesi, ägare av Calzedonia, har blivit en dollarmiljadär. Han borde ta ansvar för Intimissis maktmissbruk av unga kvinnor. Varför inte iförd Biancas sidenmorgonrock?