Mejla

Anders Lindberg

Svensk politik sitter fast i "flyktingkrisen"

I april fick 21 personer uppehållstillstånd av humanitära skäl

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Trots att det är sex år sedan flyktingkrisen och Sverige är nere på ett historiskt lågt flyktingmottagande tillåts frågorna totalt dominera alla politiska samtal. Det är inte sunt.

Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT : STOCKHOLM

LEDARE

Vet ni, det kommer nästan inga flyktingar till Sverige längre.

I april 2021 beviljades 953 asylsökande uppehållstillstånd här. När Socialdemokraterna på Twitter skryter om att antalet asylsökande gått ner med 90 procent och att Sveriges asylmottagande är det lägsta på 20 år är det smaklöst. Men det är också sant.

Så varför dominerar en fråga som egentligen inte finns det politiska samtalet?

Något som däremot finns, massarbetslösheten, pratar vi nästan inte alls om. Enligt Arbetsförmedlingens statistik var i mars 440 261 personer öppet arbetslösa eller i något program.

Kanske är det lite taskigt att jämföra siffrorna, men politikerna verkar långt mer bekymrade över de 953 asylsökande än de drygt 440 000 arbetslösa. Eller för att hårddra det ytterligare lite. De senaste veckorna har ett nytt block formats i migrationspolitiken där M, SD, KD och L har gått samman om en hård linje när det gäller så kallade "humanitära" skäl. Det gäller personer som kanske växt upp i Sverige sedan de var barn eller homosexuella som riskerar förföljelse.

På riksplanet har Ulf Kristersson valt bort alla andra alternativ och gjort Jimmie Åkesson till politikens huvudperson

Konsekvenserna av detta nya blåa – eller snarare blåbruna – block är mycket långtgående och avgör hur stort inflytande Sverigedemokraterna ska få över nästa regering. Något som påverkar alla politiska områden samt vem som blir statsminister.

Antalet personer som fick uppehållstillstånd av humanitära skäl i april var 21. Det är två fler än Liberalernas riksdagsgrupp.

Svensk politik är just nu som att vandra i Kristallsalongen på Liseberg där speglarna skapar förvrängda bilder av verkligheten. Barn brukar älska det, i en spegel ser du tjock ut, i en annan har du förkrympt huvud eller jättelånga ben. Labyrinten leder dig snabbt vilse.

Men politiken behöver sina proportioner, frågor som arbetslöshet, bostadsbrist eller välfärdens förfall kan inte vänta på att politiker och journalister låter de som är mest högljudda på Twitter sätta dagordningen.

Varför har äldreomsorgen tillåtits gå på knäna i så många år, varför får marknadsskolan välja elever och skicka pengar till skatteparadis och varför dominerar inte nästan en halv miljon arbetslösa debatten?

Mitt svar är: för att vi likt dåliga generaler utkämpar gårdagens krig. Vi har fastnat i flyktingkrisen.

Jag tänker att Svensk politik ofta är så här. På S-ledda finansdepartement, och oppositionskanslier, råder exempelvis fortfarande permanent 90-talskris. Så oavsett om vi haft goda eller dåliga tider har beskedet därifrån i 25 år varit: strama åt, spara och betala av på statsskulden.

Trots att det är över två decennier sedan Göran Persson städade upp svensk ekonomi efter Carl Bildts regering klarar vi inte att exempelvis låna till viktiga investeringar eller bedriva en expansiv finanspolitik för att skapa fler jobb.

Coronapandemin är ett undantag där Magdalena Andersson har öppnat plånboken, men 90-talet ger sig inte så lätt. Hon signalerar tydligt att vi så snart som möjligt ska återgå till den gamla linjen.

Nu har flyktingkrisen 2015 börjat få samma ödesmättade roll. Aldrig mer! är politikernas slagord, och sedan ältas samma frågor om och om igen. Trots att någon kris inte längre finns.

I Tyskland, som likt Sverige tog ett stort ansvar under flyktingkrisen, har man gått vidare. Där ser valet i höst ut att kunna domineras av klimatfrågan och De gröna är i vissa opinionsmätningar nu större än Angela Merkels konservativa. För några år sedan var debatten där ungefär som i Sverige. Alternative für Deutschland, AfD, Sverigedemokraternas tyska systerparti satte tonen och högerextremister hade massdemonstrationer. I Bayern såg CSU, delstatens kristdemokrater, ut att snegla högerut. Man bjöd till och med in den ungerske diktatorn Viktor Orban till sin partikongress 2018.

Men i delstatsvalet samma år förlorade CSU drygt 10 procent av rösterna och strategin lades om. Sedan dess har Tysklands konservativa gått i motsatt riktning och kommer, om inget oförutsett inträffar, sannolikt att bilda regering med De gröna efter höstens val.

Om tyskarna har hittat ut ur spegellabyrinten. Varför har inte vi det?

En förklaring är sannolikt Moderaternas strategi att bjuda in Sverigedemokraterna. Medan Angela Merkel snabbt bommade igen dörren till AfD så har Ulf Kristersson gjort SD till Sveriges mest intressanta parti.

Det kan tyckas lite märkligt, Alliansen var trots allt en historisk succé. Fredrik Reinfeldt lyckades vinna egen majoritet 2006 och regera i åtta år. 2018 var Alliansen bara en röst mindre än de Rödgröna. Ändå övergav Ulf Kristersson hela Alliansprojektet och vred sitt parti bort från den politiska mitten till förmån för vad Jimmie Åkesson brukar kalla ett "konservativt" block.

Om andelen "konservativa" väljare i Sverige räcker för att bilda regering är minst sagt tveksamt. Historiskt är svensk borgerlighet snarare liberal, särskilt i storstäderna. Det är knappast en slump att högern i Stockholm och Västra Götaland regerar med MP snarare än SD. Men på riksplanet har Ulf Kristersson valt bort alla andra alternativ och gjort Jimmie Åkesson till politikens huvudperson.

Låt oss göra ett tankeexperiment. Kan vi i en vecka försöka prata om något annat än vad som hände 2015?

Om att världen snart kan ha misslyckats med klimatmålen, något som kommer att förändra vår livsstil fullständigt.

Om 440 000 arbetslösa och om hur vi skapar fler jobb.

Om att 200 000 kvinnor är fattigpensionärer.

Om att 462 000 hushåll är trångbodda enligt Boverket.

Om hur vi långsiktigt ska kunna finansiera vård, skola och omsorg.

Att kunna sin historia är bra. Att fastna i den är det inte.

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar 09:00 men du kan ställa dina frågor redan nu

Av: 

Anders Lindberg

Publisert:

LÄS VIDARE

Skulle någon låtit IS förstöra Almedalen?

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Migrationspolitik

CSU

Ulf Kristersson

Angela Merkel

Stockholm

Fredrik Reinfeldt

Magdalena Andersson