Lova dig själv att bli en sämre människa
Latheten är vårt enda vapen
Är det över nu? Julklapparna är öppnade, högarna med ihopknycklat presentpapper ska ut till återvinningen. Barren börjar samlas på hög under granen, fastnar i strumporna och dras med ut i lägenheten. En nedsölad diskbänk skymtar under högarna av slabbiga tallrikar.
Jag tänker låta det ligga ett tag. Jag ser det som en motståndshandling. Dels mot idealet att duktiga tjejer smyger omkring och plockar undan, torkar klibbiga julmustfläckar innan någon ens hunnit märka att de bildats. Dels mot pressen att vara produktiv hela tiden, jobba snabbt och göra rätt för sig.
Att inte göra någonting kan också vara en politisk handling. Inte lika dramatiskt som en strejk, mer som att smyga ut från jobbet tidigt när chefen tittar bort, aldrig kolla mejlen och äta chips till middag då och då. Den medvetna latheten som gör tillvaron uthärdlig.
Latheten som vapen
På tal om att slappa läser jag författaren Gunnar Ardelius krönika i DN. Jag har aldrig hört talas om honom, tydligen kan folk födda på 80-talet också heta Gunnar. Gunnar Ardelius, 40 år, skriver i alla fall om hur han blev besatt av att åka skidor och trots sitt dåliga samvete lät sin fru ta hela ansvaret för ett nyfött barn.
Jag känner igen storyn, tar fram det dammiga numret av tidningen Skriva jag köpte på pressfrihetens dag för ett halvår sedan. Mycket riktigt, en intervju med Elin Cullhed, också hon författare, om att försöka skriva samtidigt som man är utbränd, bär runt på ett barn och har en make som är gift med Vasaloppet.
Hennes make är Gunnar, på riktigt alltså.
Det är svårt att inte ta berättelsen personligt. Utbrändheten känns som en fet rävsax som legat framför mig hela livet och bara väntar på att få smälla ihop. Det är så många av mina vänner och kollegor som redan fastnat. Alla är kvinnor förstås. Och latheten är vårt enda vapen.
Låt skiten ligga
Det är oftast de som behöver det mest som inte har råd att vara lata. De som måste jogga fram och tillbaka i sjukhuskorridorerna för att hinna mellan patienter, de som stresspackat folks e-handlade julklappar på lagret de senaste veckorna. Eller bara vanliga mammor.
Här kommer en uppmaning till alla kvinnor och överpresterande unga där ute: låt skiten ligga lite. Sov längre på morgonen. Strunta i hur allt går på jobbet, det är chefens problem. Dumpa mannen som blivit mer som ett extra barn än en avlastning.
När det blir dags för nyårslöften, lova dig själv att bli en sämre människa nästa år. Ha det lite stökigare hemma, tillåt dig att vara medioker på jobbet. Var lat.