”Magda” bör erbjuda V ett novemberavtal

Lägg ner tramset om "kallt stål"

Magdalena Andersson valdes i helgen till ny partiledare.

Att lyssna på Nooshi Dagdostar i tv är lite som att åka bergochdalbana på Liseberg. Bakom varje krök väntar en ny sväng, och precis när man tror tåget ska stanna ökar farten igen.

Men Socialdemokraternas strategi att svara med "kallt stål" – alltså att sätta hårt mot hårt – är kontraproduktiv. Båda sidor behöver istället sänka tonläget innan detta spårar ur.

I våras fällde Vänsterpartiet regeringen så att januariavtalet gick i tusen bitar. Sedan släppte de fram samma regering igen utan januariavtal. Men Nooshi Dagdostars prislapp är nu högre för att släppa fram Magdalena Andersson än den var för att släppa fram Stefan Löfven i somras.

På bordet lägger hon att Socialdemokraterna ska skjuta fram reformerna i Lagen om anställningsskydd, Las, med tillhörande trygghetspaket, något LO bestämt motsätter sig. Sedan vill Nooshi Dagdostar ha högre pensioner och inflytande i den infekterade konflikten mellan Centern och Miljöpartiet om strandskyddet och äganderätten i skogen.

Än så länge.

Att Socialdemokraterna är irriterade är begripligt. Inget av de krav Dagdgostar för fram är sannolikt politiskt möjliga för Magdalena Andersson att göra så mycket åt. Hon saknar de röster i riksdagen som behövs.

Att hon som första åtgärd som S-ledare skulle köra över LO om Las är självklart långsökt, vilket Vänsterpartiet vet. LO vill hålla politikerna på armlängds avstånd från arbetsmarknaden och fackföreningsrörelsen är redan djupt splittrad. Ännu mer politisk inblandning gör sannolikt bara saken värre.

Inte heller pensionerna är någon enkel politisk fråga. Vänsterpartiet är inte med i den blocköverskridande pensionsgruppen och några verkliga förändringar är knappast möjliga med mindre än att den överenskommelsen brakar ihop.

Frågorna om uppluckrat strandskydd i glesbygd och stärkt äganderätt i skogen är naturligtvis i sak betydligt mindre men är sannolikt digitala i den meningen att Magdalena Andersson inte kan räkna med Centerpartiets stöd utan dem.

Att Vänsterpartiet konstruerar sin önskelista på detta sätt kan vara en signal om att de inte i första hand vill få igenom sakfrågorna utan hitta en argumentation för att fälla regeringen igen.

Men det öppnar även för ett socialdemokratiskt motdrag som faktiskt kan leda till en lösning. Magdalena Andersson bör helt enkelt syna Vänsterpartiets kompromissvilja genom att själv lägga något på bordet.

Vi kan kalla det ett "novemberavtal".

När Stefan Löfven väl har avgått kommer det sannolikt att gå fort, precis som i somras. Processen leds av Talmannen och inte av partierna. Och om Magdalena Andersson faller i den första statsministeromröstningen finns en uppenbar risk att Ulf Kristersson inte går att stoppa. För att samla 175 röster mot honom krävs att precis allt går som planerat, att inte en enda C-ledamot hoppar av och att ingen är sjuk.

Det kan gå, men det är en väldigt stor risk att ta.

Socialdemokraterna bör ta upp luren och försöka komma överens med Vänsterpartiet. Men istället för att försöka hitta varandra i omöjliga frågor som Las, pensioner och strandskydd bör Magdalena Andersson erbjuda två andra saker.

Dels ett paket med punkter där regeringen själv har beslutskompetens, som exempelvis ändringar i regleringsbrev, myndighetsuppdrag och andra frågor där inga riksdagsbeslut behövs.

Dels ett förslag om principer för hur ett samarbete mellan partierna ska se ut i riksdagens utskott i de frågor som inte omfattas av budgeten. Eftersom 60 procent av riksdagen är höger blir det naturligtvis i första hand en fråga om symbolik men det skulle visa att något kontaktförbud inte längre gäller.

Och symboler är inte oviktiga i politiken.

Inget av detta skulle utlösa det veto som Centerpartiet har lagt mot en budget "förhandlad med ytterlighetspartier" men skulle både ge reell makt och bjuda in Vänsterpartiet på precis det sätt januariavtalets förnedringsklausul förhindrande.

Kanske svarar Vänsterpartiet nej. Med mindre än ett år kvar till valet kommer utrymmet för förhandlingar för samtliga inblandade partier att vara mycket begränsat. Och det finns självklart en punkt när vidare samtal är meningslösa.

Men sannolikt har Nooshi Dadgostar undvikit att ställa ultimatum just eftersom hon vet att det bara stänger dörrar. Och om Vänsterpartiet menar allvar med att de vill förhandla kan det gå hela vägen.

Socialdemokraterna bör i varje fall försöka.

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar 09:00 men du kan ställa dina frågor redan nu

Denna chatt är stängd.

  • Anders Lindberg
    9 nov 2021

    Tack för idag :-)

  • 9 nov 2021

    Med ditt förslag Anders får väl Vänsterpartiet inte särskilt mycket ? Har de en så dålig förhandlingsposition ?

    Fredrik Rosengren

    Det dåliga med förhandlingspositionen är ju att 60 procent av riksdagens ledamöter är höger. Dvs det du kan göra upp om är sådant som inte kräver en riksdagsmajoritet.

    Det S förfogar över då är rena regeringsbeslut (om Magdalena Andersson blir statsminister)samt det egna partiets agerande.

    Så mitt förslag är av nödvändighet mer än av vilja. Men de fyller de två funktioner som jag tror behövs:

    1. Reell makt, regeringen har som exekutiv trots allt en hel del makt.

    2. Upprättelse för "förnedringsklausulen" som ju L krävde i januariavtalet.

    Helst vill jag ju självfallet se en annan majoritet i riksdagen. Men den finns ju inte.

    Anders Lindberg
  • 9 nov 2021

    Hejsan

    Centern och regeringen har en överenskommelse och den gäller. Vänsterns f.d VPK krav och hot bör slängas i papperskorgen, partiet har en bakgrund som inte ska ha inflytande.

    SvenErik

    Januariavtalet har faktiskt fallit och därmed saknas en riksdagsmajoritet för den uppgörelse C och S har gjort. Detta blev övertydligt när regeringen föll i somras.

    Detta är svårt att komma runt oavsett vad man skulle önska.

    Anders Lindberg
  • 9 nov 2021

    Är Annie Lööf som är den felande länken. Hon får väl äta upp sin andra sko.... och acceptera att Centerpartiet får samarbeta även med Vänsterpartiet.

    P T

    Ja och nej. Alla är lite av felande länkar. Det behövs 175 ledamöter i riksdagen och det är exakt vad S, V, MP och C har ihop.

    Förra gången bytte någon Liberal till Löfven också men det är extremt tight.

    Att Lööf skulle acceptera regelrätta förhandlingar tror jag inte hon kan. Men C borde kunna acceptera en lösning som jag skisserar, alltså separata förhandlingar mellan S och V om saker utanför själva budgeten.

    Anders Lindberg
  • 9 nov 2021

    Det är mycket möjligt att både MP och L åker ur riksdagen efter nästa val, vilket block skulle isåfall gynnas/förlora mest/minst på det scenariot?

    Hugo Olofsson

    Svår fråga, just nu ligger KD, L och MP risigt till så det är lite av ett lotteri.

    Men min prognos är att inget parti åker ut. Alla partier brukar komma in tack vare stödröster.

    Sen hoppas jag ju att L byter sida efter valet. Vilka som väljs till riksdagskandidater tyder lite på det.

    Anders Lindberg

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.