Rasismen får inte styra berättelsen om Järva
Därför har coronaviruset drabbat Stockholms förorter
Uppdaterad 2020-04-19 | Publicerad 2020-04-05
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I Rinkeby står rulltrapporna stilla.
Pensionärer med rullatorer, föräldrar med barnvagnar och de flesta andra som av olika skäl inte orkar gå den långa trappan upp trängs i den enda hissen. Så här har det varit ett tag. När Nyhetsbyrån Järva försöker få svar från SL gällande trängseln och coronasmittan säger presstjänsten att man vare sig har tid eller vetskap om läget. Det är först när Aftonbladet ringer dagen efter som SL säger att problemen ska åtgärdas.
Bostadsområdena kring Järvafältet beskrivs sällan som något annat än problemområden. No-go-zoner. Centrum för förtryck. Gängkriminalitetens stockholmska säte.
Just nu är Järva platsen där coronasmittan slog till snabbast och hårdast.
För drygt två veckor sedan larmade Svensksomaliska läkarföreningen om att nära hälften av de första som dog av coronaviruset i Stockholm var svensksomalier bosatta kring Järva.
Jag undrar vem som kommer äga historieskrivningen om coronautbrottet i det här området – av en tillfällighet också mitt bostadsområde.
Är det människorna som bor här och som just nu organiserar sig med full styrka genom Järvahjälpen för att handla mat och mediciner åt sina grannar? Som står på torgen och sätter upp information på alla tänkbara språk? Som försöker samverka med stadsdelsförvaltningen och myndigheterna och tillsammans göra allt man kan för att täcka upp samhällets hål i ett av Stockholms fattigaste områden?
Eller är det alla rasister som skriker "muslimer!" varje gång Husby, Tensta eller Rinkeby diskuteras i media som ska få sätta bilden av Järva även denna gång?
Eller är det Ebba Busch Thor, som försöker förklara smittoutbrottet med att somalier ofta är analfabeter och inte förstår MSB:s information?
Det är sant att även läkarföreningen lyfte fram kultur – så som stark familjär samvaro vid sjukdom – och brist på information som en delorsak till att smittan fick fäste, men i berättelsen om Järva är det inte ens en halv bild av verkligheten.
De som trängs i Rinkeby tunnelbanas enda hiss är människor som arbetar i välfärdens frontlinje just nu.
Ofta undersköterskor. Ofta i hemtjänsten. Ofta i kollektivtrafiken. Samhället klarar sig inte utan dem och man kan inte arbeta hemifrån. Skyddsutrustning prioriteras inte till deras arbeten. Lönen är låg. Lägre utbildningsbakgrund och låga inkomster är direkt förknippat med sämre hälsa och kortare livslängd.
Från hissen går slitna människor sedan hem till trångbodda lägenheter.
Att sätta språk och kultur i centrum för berättelsen om Sveriges förortsområden har alltid varit ett svek mot människorna som bor här.
Coronan borde dra fram den uppenbara berättelsen i ljuset: Den som handlar om klass.