Hotet mot Sverige är värre än på många år
Vladimir Putin flyttar fram sina positioner
Onsdagens utrikesdeklaration i riksdagen kommer tyvärr inte att bli någon munter läsning. Det är synd, för Ann Linde är både en duktig talare och en skickligt politisk hantverkare.
– Som världen ser ut kan mina morgonmöten vara som en nedstigning i Hades, sa Margot Wallström vid den sista intervju jag gjorde med henne.
Sedan dess har Wallström lämnat för att ersättas med Linde, men läget i världen har om möjligt blivit ännu värre.
Ann Linde representerar en ny generation inom socialdemokratisk utrikespolitik. Borta är arvet från kalla krigets mentalitet. EU-medlemskapet liksom ett nära samarbete med USA är idag självklarheter. Men man ska nog inte dra för stora växlar på skillnaderna. Svensk utrikespolitik är ingen enmansshow och linjen från Carl Bildt via Margot Wallström till Ann Linde präglas mer än någon annat av kontinuitet.
Poängen med vår utrikespolitik är – och har alltid varit – att främja Sveriges nationella intressen. Vi är ett litet land i en värld där stormakterna allt mer tar sig friheter och signalerar en vilja att bryta sig loss ur de gemensamma regelverk och organisationer som sedan andra världskriget skapat fred och byggt välstånd i Europa såväl som globalt.
USA lämnar internationella avtal som Parisavtalet och Donald Trumps gränslösa agerande är på väg att skapa en väldigt farlig osäkerhet kring allt från om NATO håller ihop till om man som allierad egentligen kan lita på Amerika. Att Storbritannien lämnar EU kommer under många år framöver ställa till det i Europeisk politik och spänningarna inom unionen kommer knappast att minska.
Men det verkliga hotet är Rysslands expansionistiska politik där Vladimir Putin flyttar fram sina positioner politiskt, genom att exportera korruption och även militärt i östra Europa och i Arktis. Samtidigt har Kina allt mer börjat uppträda som en global supermakt och kräver nu att även Sverige rättar in sig i ledet och anpassar vår yttrandefrihet och vårt sätt att leva efter kommunistpartiets diktat.
Kärnan i Socialdemokratisk utrikespolitik är realism i närområdet och idealism i världspolitiken. Inför Sovjetunionens och Rysslands krigsmakt har vi föredragit ett starkt flygvapen framför goda värderingar helt enkelt eftersom vi vet vad som kan hända annars.
Globalt har Sverige däremot stått i främsta ledet för mänskliga rättigheter, solidaritet och nedrustning.
Det är denna tradition Sverige bör bygga vidare på i ett läge när skymningen faller i vår omvärld. Vi bör rusta vårt försvar och samarbeta tätt med vänner som Finland, Norge, EU och USA. Samtidigt bör vi fortsätta vara en humanitär stormakt med diplomati, flyktingpolitik och bistånd i världsklass.
Det är kanske inte någon direkt ny utrikespolitisk linje - men det är en som vi vet fungerar.