Spionlagen är SD:s våta mediedröm

När kliver Säpo in på Aftonbladet?

Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson (SD).

I veckan ändrades Sveriges grundlag. Utan några större protester kan nu journalister och visselblåsare plötsligt bli stämplade som spioner. Den nya ”spionlagen” har fått kritik, men den kom när det redan var för sent.

Samtidigt kan det här bara vara början på ett tystare Sverige.

Det var Socialdemokraterna som först la fram lagändring i riksdagen. Miljöpartiet knorrade lite men rättade sig in i ledet. Liberalerna röstade nej. Men för att ändra en grundlag krävs det två omröstningar i riksdagen med ett val emellan.

Den här gången röstade Miljöpartiet nej, men Liberalerna rättade sig in i sitt Tidölag.

En feghet symptomatisk för hur politik ser ut idag. Ingen vill väl vara för spioneri och terrorism? Vänsterpartiet har konsekvent kritiserat lagen. Många mediaorganisationer har varit kritiska, men debatten uteblev.

Resultatet är att meddelarfriheten försvinner, om den anses skada Sveriges relation till andra länder.

Vi har redan sett hur svenska politiker kryper för despoter för att släppas in i NATO, det bugas vid turkiska presidentgravar och smöras så fort de får chansen. Är den här lagen en eftergift i samma anda? Det verkar så.

Mediaorganisationer har varit kritiska.

Den hemliga vapenfabriken i Saudiarabien som svenska Totalförsvarets forskningsinstitut skulle hjälpa till att bygga hade kanske aldrig avslöjats med den här lagen på platsen.

Avslöjandet om sexövergreppen på barn i Haiti där förövarna var franska fredssoldater, hade kunnat leda till fängelsestraff i dag.

Det är bara två exempel av många. Men den här lagen gör också att medier kan bli mer tveksamma inför viktiga publiceringar. Om frågan prövas i domstol, är det ändå fritt fram för SÄPO att avlyssna journalister under tiden. Oavsett utfall.

Argumenten är alltid desamma. De här lagarna ska skydda oss, den som har rent mjöl i påsen behöver inte vara orolig och justitieminister Gunnar Strömmer (M) försäkrar om att vi kan vara lugna. Och lugna har vi varit, eftersom ingen riktigt orkat lyfta frågan tidigare.

När FRA-lagen klubbades igenom var det betydligt mer livat.

Riksdagsledamöterna höll sig förstås till partilinjen, men inte utan tårar i talarstolen först. Då såg vi lagen som ett hot mot integriteten, i dag är den självklar. Nästa vecka hamnar kritiken mot den nya spionlagen förmodligen i koma.

Vad nästa steg är vet vi inte. Det kan vara att Säpo kliver in på Aftonbladet eller en annan svensk medieredaktion. Ber att få titta i grävande journalisters mobiler eller beslagtar datorer med känsliga uppgifter. Det låter osannolikt nu, men vi vet hur snabbt vi vänjer oss vid inskränkande lagar, och hur omöjliga de är att rulla tillbaka.

Jag vågar inte ens tänka på vad SD skulle kunna göra med en sådan här lagstiftning, med tanke på deras inställning till granskande journalistik.

Det är som Åkessons våta dröm.

Samtidigt ser politiker till höger och vänster det som en nödvändighet.

De vill kunna fortsätta fjäska för främmande makt, även om det innebär munkavle för modiga visselblåsare.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Följ ämnen i artikeln