Kristersson får ärva Moderaternas haveri
Den 1 oktober kommer ombuden på Moderaternas stämma att välja Ulf Kristersson till partiordförande.
Kristersson har - via Facebook - meddelat sin kandidatur. Elisabeth Svantesson som varit den andra riktiga aspiranten lovar stödja Kristersson - också via Facebook.
Därmed bör saken vara avgjord och den underhållande paraden av moderata drömmar om gamla statsministrar, före detta försvarsministrar och inte fullt så gamla ledarskribenter kan läggas till handlingarna.
Partitoppen har bestämt
Den moderata partitoppen har bestämt sig för Kristersson, och det blir ombudens uppdrag att bekräfta valet.
Trots olika historia, ideologi och tradition fungerar det socialdemokratiska och moderata partierna ibland förvånansvärt lika.
Valet av Kristersson är förstås inte okontroversiellt. Han är en långvägare i politiken och har samlat på sig ett bagage. På 1990-talet skrev han, precis som Fredrik Reinfeldt, böcker med drastiska formuleringar om den svenska modellen. Som borgarråd i Stockholm anklagades han 2008 för att ha lagt beslag på en lägenhet som i stället borde ha gått till en utsatt kvinna.
Han har dessutom erkänt att han vid något tillfälle anlitat svart städhjälp.
I en del andra partier skulle det där ha skapat problem. För Kristersson väntar dock en större utmaning. Förhållandet till Alliansen och till Sverigedemokraterna.
Partihistoria
I den interna moderata historieskrivning som nu etableras inleddes Anna Kinberg Batras misslyckande redan innan hon valts, den 27 december 2014. Det var då allianspartierna och regeringen enades om regler för att Sverige trots Sverigedemokraterna skulle kunna styras av en minoritet, alltså decemberöverenskommelsen.
Så länge den gällde var moderatledaren dock fortfarande ledare för en allians.
I själva verket kan starten av dagens problem för moderaterna sättas till den 9 oktober 2015. Det var då det kristdemokratiska ungdomsförbundet röstade ner decemberöverenskommelsen.
Anna Kinberg Batra valde att bara passivt konstatera att överenskommelsen “fallit”.
Sedan den dagen var alliansen i praktiken upplöst, och förhållandet till Sverigedemokraterna överst på alla borgerliga partiers dagordning.
I vintras öppnade Kinberg Batra utan att förankra idén hos allianskollegorna för samarbete med Åkesson. Sedan dess har partiet rasat i alla mätningar.
Kristersson hade möjligen kunnat bli ledare för oppositionen, om han åter stänger dörren mot SD. Men det tåget har nog gått. I alla fall lovar Kristersson att fortsätta på den inslagna vägen.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.