”H&M bryr sig inte att vi jobbar för slavlöner”
Svenska modejätten har gått från bäst till sämst
PHNOM PENH Klockan är runt sex på kvällen. Längs vägen står lastbilar som liknar boskapsvagnar. Där trängs fabriksarbetarna som packade sillar i den tunga hettan. Efter arbetspass på tio timmar tvingas de stå en dryg timme för att komma hem.
Arbetsveckan är från måndag till lördag. Många jobbar extra på söndagen för att gå runt.
Att få en ståplats på lastbilen kostar fem dollar i månaden, en sittplats är dyrare. Men lönen på 208 dollar i månaden – cirka 2 000 kronor – räcker inte långt.
På dagarna tillverkar de våra kläder för bland annat H&M, Zara och träningskläder för kända märken. Ett par av skorna de tillverkar kostar cirka 2 000 kronor i en svensk butik. De som tillverkar dem har själva inte råd att köpa ett par.
– Vi får inga masker när vi limmar ihop sulan. Ångorna är starka, berättar en kvinna.
Jag är i Kambodja och har fått träffa ett gäng fabriksarbetare efter arbetstid. De vill berätta om sina arbetsvillkor för världen som köper deras varor. Förklara varför en tröja i butiken kan vara så billig – och ber oss sätta press hemifrån på de stora företagen.
De bjuder frikostigt in oss till sina arbetarbostäder. Husen består av skjul med plåttak.
Trots att arbetsdagen enligt lag ska vara åtta timmar tvingar fabriksägarna arbetarna att jobba över.
– Det värsta är att de trycker tillbaka en fysiskt om man försöker lämna efter åtta timmar, säger en ung kvinna. Hon syr kostymer för ett spanskt märke vars ägare är god för tusen miljarder kronor.
Center for Alliance of Labor and Human Rights, CENTRAL, är en biståndsfinaniserad organisation som stöttar de utsatta fackföreningarna i Kambodja. De driver en kampanj för att fabriksarbetare ska kunna leva på sin lön. De kräver att minimilönen höjs till 214 dollar i månaden.
Tidigare har svenska H&M varit det företag som brytt sig mest om schysta villkor. Men inte längre.
– Vi är väldigt besvikna på H&M. Det är tydligt att den nya vd:n inte prioriterar dessa frågor, säger en företrädare för Central.
Han lyfter fram Adidas och Puma som schystare företag. H&M är nu ett av de värsta.
Sammanlagt arbetar cirka 170 000 personer för H&M-tillverkare i Kambodja. De utnyttjar korttidskontrakt, menar Central, som gör att arbetare inte vågar protestera. Gör de det blir de utbytta.
De som engagerar sig fackligt lever farligt. Flera har hotats och riskerar dyra böter och fängelse.
Jag blir inbjuden till Cheng, 38. Han jobbar tillfälligt som nattvakt i en av fabrikerna. Hans hem består av en säng och en toalett som är ett hål i marken. Köket: en gasolplatta. Inget rinnande vatten. Det är hett och flygmyrorna irriterar oss i luften.
– Jag jobbar tolv timmar om dagen, sju dagar i veckan, säger han.
På hans t-shirt står det GUCCI.
Lyxmärkets symbolik har aldrig känts tommare.
