Lawen Redar har rätt, vi bör blanda befolkningen
”Samma land men ändå helt olika platser.”
”Man kan säga att vi lever i parallella världar i Sverige. Det är samma land men ändå helt olika platser.”
Så skrev Faysa Idle i sin självbiografiska bok ”Ett ord för blod” (Lind & co, 2023). Om uppväxten som ung somalisk tjej i ett Järva där de kulturella och sociala klyftorna till majoritetens Sverige är en avgrund. Hon skriver efter att hennes bror dödats. Våld, kriminalitet och övergrepp är vardag.
Måste det vara så här?
Sveriges radios Randi Mossige-Norheim gjorde en uppmärksammad dokumentär om Faysa Idle med rubriken ”Det regnar blod i mitt kvarter” som ligger på Sveriges radio play.
Om man vill förstå Socialdemokraternas nya politik för integration – den Moderaterna i veckan blåste till strid om – kan den vara en bra början.
Moderater och Sverigedemokrater säger nu i anklagande ton att S vill ”blanda befolkningen”.
– Det här kommer att bli den stora politiska konflikten under de kommande åren, säger SD-ledaren Jimmie Åkesson, till partiets Youtube-kanal Riks.
Men tillbaka till 2023. Då presenterade riksdagsledamoten Lawen Redar (S) sin rapport med namnet ”Framväxten av parallellsamhällen”. Det är den som ligger till grund för politiken.
På tio sidor skissar hon bilden av en fullständigt misslyckad integrationspolitik. Arvet efter välmenande intentioner, ohanterliga nivåer på invandringen och misslyckad politik. Mycket av detta är Socialdemokraternas eget ansvar.
Det talas i Sverige, konstaterar Lawen Redar, 150 olika modersmål, men vi har inget gemensamt språk. 1960 hade en promille i Sverige minst en förälder född utanför Europa. 1980 var det 1 procent och 2022 hela 19 procent. Om man lägger till de med rötter i något annat europeiskt land blir andelen högre. Var fjärde svensk har i dag rötter utomlands.
Att räkna så är inte okontroversiellt i ett land som en gång var världsledande inom rasbiologisk forskning. Varför är det viktigt? Vadå rötter?
Men det beror lite på vems perspektiv man har. Börjar man med Faysa Idle blir svaren andra än om man lyssnar till Jimmie Åkesson.
SD vill hålla människor åtskilda, i olika bostadsområden och helst i olika länder. I Sydafrika kallades denna ideologi för Apartheid, vilken bokstavligen betyder just att hålla isär. I Europa brukar vi prata om det som rasism.
Men den röda tråden i Socialdemokraternas nya program är motsatsen, att människor ska mötas. Att det krävs ett gemensamt språk, en samhällsplanering för sammanhållning och en mer kraftfull välfärdsstat för att gjuta samman de 150 världarna till en.
Jag håller inte med Socialdemokraterna om att invandringen ska vara stram, jag tror Sverige kommer att behöva bli mer öppet än idag. Av humanitära skäl, men också av rent ekonomiska. Vår befolkning åldras och om vi vill behålla vår höga levnadsstandard, vårt välstånd och våra pensioner så måste någon arbeta. Då behövs invandring.
Allt annat är önsketänkande.
Men Lawen Redar har däremot helt rätt i att segregationen måste brytas. Vi kan inte fortsätta som vi gör idag. Sverige har gått sönder.
Lawen Redars rapport 2023 drog slutsatsen: ”Den ekonomiska, etniska och språkliga segregationen behöver brytas på en strukturell nivå vilket kräver att befolkningen blandas.”
Det är dessa ord Moderaterna hittat igen.
De handlar om en ny syn på samhällsplanering. I dag har Sverige en politik som för varje år ökar segregationen, för byggande, för skolan och för arbetsmarknaden.
Men det är ett aktivt val. Det går att istället bygga mer blandat, ha en skolpolitik där barn från olika samhällsklasser möts och att bekämpa arbetslösheten med aktiva åtgärder. Det har Sverige gjort förut. Det går att bygga – och det går att riva.
”Här rivs för att få luft och ljus;. Är kanske inte det tillräckligt?”
Efter två år av diskussioner har Socialdemokraternas partikongress nu ställt sig bakom Lawen Redars politik. Debatten är över.
Det som en gång kallades ”social ingenjörskonst” är på väg tillbaka. Det var denna politiska ambitionsnivå som tog oss från lortsverige till folkhemmet och lade grunden för välfärdsstaten.
Tanken att samhället faktiskt går att förändra på djupet genom att lagstifta, bygga och riva. Att politik är att vilja.
Högern sa redan då att det var omöjligt. Innan det genomfördes, alltså.
– Vi menar allvar med att vi tänker bryta segregationen och använda bostadspolitiken som en motor i det arbetet, säger Lawen Redar.
Moderaterna och Sverigedemokrater har vevat vilt de senaste dagarna. En del av retoriken beror nog på panik över opinionssiffrorna, som ”S farliga vänstersväng” eller ”sossarna är islamister”.
Det blir lätt löjligt.
Men i synen på segregationen finns en verklig politisk konflikt. Om Lawen Redar menar allvar – och jag tror henne – står vi inför ett politiskt krig. Det vore uppfriskande.
Moderaterna och Sverigedemokrater vill nämligen inte att vi ska leva tillsammans. De har olika skäl. Moderaterna anser att välbeställda ska få köpa sig förbi och ut ur det gemensamma. Andra barns skola är andras problem. Klipp dig och skaffa dig ett jobb. Vet hut.
”There’s No Such Thing as Society” som högerikonen Margaret Thatcher sa. Något ”samhälle” finns inte, bara individuella män, kvinnor och familjer. Staten ska inte lägga sig i.
Sverigedemokraterna, för sin del, gillar inte folk med svart hår.
Lawen Redar har rätt, vi bör blanda befolkningen. Det kommer att ta tid, Socialdemokraterna själva säger minst en generation. Det tror jag är en rimlig bedömning.
Ett Sverige där snickarens dotter och direktörens son går i samma klass och vi möts i vardagen som jämlikar är ett betydligt bättre land än det Faysa Idle idag kan berätta om. Det är en framtida värld att ta strid för.
Vi kan gärna komma från 150 olika modersmål – men vi behöver även ett gemensamt språk.