En pandemi skulle knäcka sjukvården
Privata försäkringar är ingen lösning
Rapporterna om det nya coronaviruset (Borde det inte kallas Wuhanviruset?) fortsätter att strömma in. Svenska universitet ger sina studenter uppmaningar om frivillig karantän. Börser i hela världen skakar och i Hongkong har det andra dödsfallet utanför Fastlandskina bekräftats.
I Kina bygger myndigheterna tillfälliga sjukhus för att behandla det växande antalet smittade. Idrottshallar, mässhallar och kulturcentrum ställs i ordning för att ta hand om lättare symptom. Modulbyggnader, som det som redan står färdigt i Wuhan, för de allvarligt sjuka.
Allt som allt ska de nya sjukhusen tillföra 6000 sjukbäddar.
Vården redan i kris
Siffrorna gör det svårt att inte fundera på hur vården här hemma skulle klara en epidemi. Vi vet ju att vården knäar under bristen på personal och avsaknaden av vårdplatser. Och det redan under den bästa av dagar.
Ett ordentligt influensautbrott eller en vanlig helgkväll förvandlar landet akutmottagningar till något slags katastrofzon. Och samtidigt har politikerna i landets huvudstad bestämt sig för att bygga världens dyraste sjukhus och dra ner på antalet vårdplatser. Dessutom fortsätter guldregnet över de privata vårdföretagen.
Rätt prioritering
Det är svårt att förstå hur privata vårdförsäkringar skulle kunna vara svaret på hotet om en riktig pandemi.
Myndigheterna i Kina och här hemma gör just nu vad de kan för att begränsa smittan och samtidigt undvika åtgärder som gör mer skada än nytta. Ingen mår bättre av att världsekonomin krymper eller att gränser stängs.
I dagsläget är den akuta situationen den enda möjliga prioriteringen. Men på lite sikt, när det omedelbara hotet om en världsomfattande pandemi förhoppningsvis är avvärjt, måste vi fundera på vårt samhälles sårbarhet.
Det gäller inte minst sjukvården.