Busch säger ”håll packet borta” och slipper undan
I Tyskland vet man hur det kan sluta
MÜNCHEN Trendiga Café Luitpold är smäckfullt. För att komma in behöver man ha bokat biljett i förväg och skanna en QR-kod. Det kan tyckas lite udda, för mötet är en nästan tre timmar lång hyllning av Hans-Jochen Vogel (1926–2020) från socialdemokratiska SPD.
I dag skulle han ha fyllt 100 år.
Hans-Jochen Vogel var en av Bayerns och Tysklands stora under 1900-talet. Han var borgmästare i både München och Berlin, justitieminister i Västtyskland och partiordförande under Tysklands återförening.
Vid borden skummar bayerskt öl i ansenliga mängder.
På en storbildskärm flimrar bilder förbi, Hans-Jochen Vogel med Willy Brandt, med Ronald Reagan, med Helmut Kohl. Hans-Jochen Vogel vid en demonstration mot nazister och när han öppnar Oktoberfest, Münchens gigantiska ölfest som börjar varje september.
Wolfgang Thierse grundade SPD i DDR efter murens fall och blev sedan det förenade Tysklands talman. Han jämförde den tidens optimism med dagens politik.
– Rättstat och demokrati är inte längre regel, de är undantag, sa Thierse.
Trump och Putin kastar båda långa skuggor, men hans viktigaste poäng var en annan. Våra samhällen går sönder inifrån. Det finns en stor och ofta ökande ojämlikhet som utnyttjas av populister. Mellan rika och fattiga, arbetarklass och överklass och mellan östra och västra Tyskland. Den leder till polarisering som i sin tur leder till politiskt våld.
Hans-Jochen Vogel representerade en annan slags politik. Han var djupt troende katolik med en tydlig etisk kompass. För honom hängde moral och politik nära samman.
Det är intressant att jämföra hyllningarna på Café Luitpold med dagens socialdemokrati. Var finns den etiska kompassen? Och var går gränsen för vilken politik man är beredd att driva när det kommer till exempelvis utvisningar och brottsbekämpning? Jag vet faktiskt inte längre.
Finns det något skyddsräcke att hålla sig i någonstans?
Arbetarrörelsen är Sveriges största och viktigaste antirasistiska rörelse. Så också i Tyskland. Det var därför Hitlers koncentrationsläger var fyllda av socialdemokrater och fackföreningsmän, liksom kommunister och andra vänstergrupper.
Men jag tycker inte den antirasismen syns särskilt tydligt i dag. Det var fel att tona ned kritiken av SD:s rasistiska idéer och politik.
Ja, jag vet. Högern gapade om ”brunmålning” och det var jättejobbigt att stå upp i vinddraget. Men i dag är islamofobin i princip normaliserad, man kan säga vilka lögner som helst om muslimer. Ebba Busch kan säga ”håll packet borta” och komma undan. SD:s ungdomsförbund kan kräva ett svenskt ICE efter nästa val.
Är det ”brunmålning” att påpeka hur detta har gått i USA?
När antirasismen tonats ner från vänster har högern radikaliserats. Även den ”vanliga” högern. I ord, men även i politikens innehåll. Det är en farlig utveckling.
Den bild Wolfgang Thierse och andra talare målar upp är dyster, men ändå inte. Münchens socialdemokrater tillhörde Hitlers första offer. Koncentrationslägret i närheten, Dachau, var det allra första.
SPD återhämtade sig och har regerat staden nästan oavbrutet sedan 1945. Det finns alltid hopp, även när det skymmer. Men det hjälper att veta vart kompassen pekar.