Mejla

Jonna Sima

Elitidrott är ett helvete för allt för många unga

Ronnie Sandahls "Tigrar" skär rakt in samhällsdebatten

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Erik Enge i Ronnie Sandahls film ”Tigrar”.
Erik Enge i Ronnie Sandahls film ”Tigrar”.

LEDARE

När jag fick mitt första vikariat på Aftonbladet för 16 år sedan var det som musikkritiker och nöjesreporter. Nöjet var på den tiden en stor redaktion, där mycket handlade om braskande nyheter som skulle kunna leda till säljande löpsedlar. Det fanns en reporter som tog lite mer plats än andra, men som också hade lite högre ambitioner än de flesta. Som skrev berättande reportage, omsorgsfulla kändisintervjuer och kolumner som kunde inledas poetiskt med: "Oktober i Stockholm, men november i luften."

Han hette Ronnie Sandahl och har sedan ett par år tillbaka bytt bana till filmvärlden. För fyra år sedan kom den hyllade film om Björn Borg som han skrivit manus till. Ikväll har den andra filmen i en tänkt trilogi om sportvärlden biopremiär, "Tigrar".

Filmen är både skriven och regisserad av Sandahl och berättelsen är löst baserad på Martin Bengtsson självbiografiska bok ”I skuggan av San Siro” från 2007. Den har redan hunnit vinna flera priser och i veckan blev det klart att "Tigrar" har utsetts till Sveriges kandidat till Nordiska rådets filmpris.

Segertåget beror sannolikt inte bara på att det är en stark och välspelad film i en för många tittare okänd miljö. Filmens tema skär också rakt in i en aktuell debatt kring unga atleter och psykisk ohälsa. Länge var det inte något man över huvud taget talade om.

Martin Bengtsson och den före detta höjdhopparen Linus Thörnblad var några av de första som vågade berätta om sina mentala problem. Under OS i Tokyo var det flera elitidrottare som öppet berättade om sin psykiska ohälsa. Svenska cyklisten Jenny Rissved, tennisstjärnan Naomi Osaka och den amerikanska gymnaststjärnan Simone Biles bröt till och med lagfinalen. "Jag måste fokusera på min mentala hälsa", var förklaringen.

I filmen "Tigrar" är det tonårskillen Martin som når målet som många unga världen över strävar efter – att bli fotbollsproffs. Han säljs till den italienska storklubben Inter. Där får han möjlighet att spela på drömarenan San Siro och kan köpa en fräsig sportbil trots att han saknar körkort. Men han kan inte äta pommes frittes utan att få svår ångest. Det går alltid att träna ännu mer, anstränga sig ännu hårdare. Annars står tusentals pojkar på tur.

I en tid när allt ska mätas och jämföras framstår dagens elitidrott som bland det värsta en ung identitetsskapande människa kan utsättas för. Filosofen Jonna Bornemark skriver i boken "Det omätbaras renässans" (Volante 2018) om konsekvenserna av mätande och räknande i arbetslivet och hur det leder till missnöje och utbrändhet. Hon menar att vi i det nuvarande samhällssystemet har förlorat begrepp som gemenskap, aktivitet och trygghet.

Beskrivningen känns lika relevant för idrottsvärlden. Ronnie Sandahls "Tigrar" sätter fingret på att det måste finnas en väg ut ur detta New Public Management-helvete.

Av: 

Jonna Sima

Publisert:

LÄS VIDARE

Sara Wedlund visade allvaret med anorexi

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Ronnie Sandahl

Jonna Bornemark

Naomi Osaka

Simone Biles

Linus Thörnblad

Ångest

Psykisk ohälsa