Glesbygden är inget U-land
Fungerande väglysen ska inte vara storstadslyx
Det har dykt upp en märklig tankevurpa i Sverige. Vi har börjat acceptera att den som bor långt bort från en större stad inte kan förvänta sig samma kvalitet på välfärden.
Trots att samma människor ofta betalar landets högsta kommunalskatt.
"Är det rimligt att hela Sverige ska leva?" har det resonerats om i alltför många tv-soffor, de få gånger som frågan på allvar tar sig in i den nationella samhällsdebatten.
Frågan är felställd. Den borde lyda: Hur ska vi se till att vi har en jämlik välfärd i hela landet?
Obehaglig sanning
För det finns en obehaglig sanning som inte kan viftas bort med enskilda glesbygdsavdrag. Den försvinner inte med en kapad reduktionsplikt i drivmedel eller reportage om moderna gröna vågare som flyttat till fjällen och myser av att kunna åka längdskidor på lunchen mellan teamsmötena med kollegorna i Stockholm eller Dubai.
Vi har under en längre period haft svårt att finansiera den basala välfärden i landets mer glest befolkade delar. Lokalpolitiker från vänster till höger, inte sällan tillsammans över blockgränsen, slår knut på sig själva för att upprätthålla lagstadgade krav på samhällsservice.
Då har vi inte ens börjat prata om lyxgrejer som att bevara den nedläggningshotade kulturskolan eller rusta upp det fuktskadade badhuset. Att det finns en gemensam matsal på ålderdomshemmet. Att få till fiber så att företag överhuvudtaget ska etablera sig. Att det finns täckning för telefonerna och väglysen på vägarna.
Demografin förändras
På många håll i landet förändras demografin i hög takt. Den skattebärande delen av befolkningen krymper och flyttar in på ålderdomshem samtidigt som för få ungar föds. Eller så lämnar de hembygden den dagen de är tillräckligt gamla och det börjar rycka i äventyrsnerven, när längtan efter att utforska världen blir alltför stor.
Det är både rimligt och viktigt att söka sin egen väg, oavsett vart på jorden den leder.
Däremot är det inte rimligt att de människor som bor kvar, eller som flyttar till ett glesbebyggt område, ska acceptera en radikalt sämre samhällsservice än den som bor i en stad.
Särskilt när de ofta betalar betydligt mer i skatt men får en sämre samhällsservice än i tätbefolkade kommuner.
Finansiera välfärden
Ska vi ta bort kommunernas beskattningsrätt och ersätta med en platt kommunalskatt? Ska skolor och sjukvård ligga på statens ansvar i stället för kommunernas eller regionernas, för att lätta på finansieringsbördan?
Det missnöje som kommit att påverka valresultat i kommun efter kommun ute i landet behöver mötas med riktig politik. Vi behöver hitta en finansieringsmodell för en jämlik välfärd över hela landet.
Den diskussionen måste börja nu.