Politiken väntar på ett jordskred
De senaste åren har allt förändrats
Åren som gått sedan valnatten i september 2018 har varit dramatiska. Det är som om själva kontinentalplattorna under det politiska landskapet flyttat på sig.
Världen har upplevt en pandemi som förskjutit gränserna för vad som är politiskt möjligt, både i form av ekonomiska stimulanser och när det gäller inskränkningar av människors frihet. Dessutom har vi sett vad som bara kan beskrivas som ett kuppförsök i USA, den självutnämnda väktaren av demokratin.
Tänk att det bara är fem månader sedan bilderna från stormningen av kongressen kablades ut över världen.
Här hemma har åren sedan det senaste valet dessutom inneburit den längsta regeringskrisen i historisk tid, och sammanbrotten för de block som dominerat politiken i en mansålder.
Vi fick ett januariavtal med avskaffad värnskatt, privatisering av arbetsförmedlingen och möjligen marknadshyror. Samtidigt är en uttalad högerregering av ett slag Sverige inte haft på nästan 100 år ett realistiskt hot efter nästa val.
Allt är förändrat. Det är egentligen bara väljarna som tänker rösta precis som om ingenting hade hänt.
När SCB i förra veckan presenterade siffrorna från vårens väljarundersökning handlade de största rubrikerna om krisen för Liberalerna. Fullt motiverat måste man säga. Sabuni är på god väg att lotsa sitt parti ut ur rikspolitiken. Sådant händer inte i vårt land.
Ändå är det kanske inte dramatiken i den liberala väljarflykten som är det mest anmärkningsvärda i SCB:s siffror. Det kan faktiskt vara att så lite har hänt, trots att hela verkligheten förändrats.
Sedan valet har inget parti förlorat mer än tre procentenheter av sina väljare. Eftersom det är Liberalerna vi talar om är det förstås illa för dem, partiet har tappar mer än hälften av väljarna 2018. För politiken i stort är det däremot en krusning.
Samma sak kan vi säga om det parti som vunnit mest sedan valet, Moderaterna. 2,6 procentenheter är tillräckligt för att göra partisekreteraren glad, men något jordskred är det inte.
Krusningar, trots att partierna i dag i många fall är något helt annat än för fyra år sedan
Övriga förändringar är ännu mindre. Centern och Vänstern har vunnit en knapp procent, Sverigedemokraterna lite mer. Kristdemokrater och Miljöpartister förlorar röster.
Krusningar, trots att partierna i dag i många fall är något helt annat än för fyra år sedan. Egentligen är det ganska förbryllande.
Kanske handlar det om att vi fortfarande försöker förstå vidden av allt det som inträffat. Att vi inte riktigt förmår läsa det nya landskapet och därför håller oss till den karta vi känner igen.
I så fall misstänker jag att verkligheten kommer att komma ikapp oss. Om jag vore partistrateg skulle jag göra mig redo för stora förändringar under året som kommer.