De gick till arbetet men kom inte hem
Nästan 50 dör på jobbet, var är krigsrubrikerna?
Den förste som dog på jobbet i år omkom redan första januari.
I Arbetsmiljöverkets tabell ”Arbetsolyckor med dödlig utgång 2019” står att läsa:
Yrke: Chaufför, långtradare
Ålder: 53
Län: Skåne
Händelse: Träffad av fallande port
Näringsgren: Övriga stödtjänster till transport
Det är allt. Ett människoliv borta för alltid. Anhöriga, vänner, arbetskamrater i förtvivlan. Men tiden går inte att backa. Dödolyckor i arbetet ska inte få hända, ändå dog ungefär lika många 2018 i arbetsplatsolyckor som i gängskjutningar. Medias strålkastare missade det mesta.
Nästa rad i Arbetsmiljöverkets tabell fylldes i redan andra januari. Industrielektriker, 29 år, Kalmar.
Hittills i år har 48 människor dött på jobbet. Det är ofattbart många.
Den 16 december föll en av de mer uppmärksammade domarna på senare år efter en arbetsplatsolycka.
Det kan jämställas med mord
Anläggningsarbetaren Thomas Ekenstein, 43, i Hedemora dog i ett flera meter djupt dike när en av väggarna gav vika och han begravdes under flera ton med lerjord. Arbetsgivaren friades av en oenig Falu tingsrätt. Rådmannen, den enda juristen i rätten, ville fälla vilket talar för att ett överklagande till hovrätten kan sluta annorlunda.
Thomas Ekensteins bror Stefan är själv grävmaskinist och vet precis vad som hände.
– Det var rent och skärt slarv. När det är dålig mark schaktar man av kanterna så att de blir sneda eller ställer ner en skyddande bur, en schaktsläde. Här var det nästan fem meter djupt, med stående väggar. När de släppte fick Thomas uppemot 16 ton lerig jord över sig. Det kan jämställas med mord, säger han till Aftonbladet.
Förutom sin bror lämnar Thomas Ekenstein efter sig hustrun Helena och deras tre döttrar, 7, 17 och 22 år gamla.
– Det är tufft, de har förlorat världens bästa pappa. Men vi pratar om allt bra som han gjorde, säger att ”så där skulle pappa ha gjort”. berättar Helena Ekenstein för Aftonbladet.
Tyvärr har arbetsplatsolyckor med dödlig utgång ökat de senaste åren. Regeringen har flera gånger lyft problemet och Socialdemokraterna gick till val på arbetsmiljöfrågorna i EU-valet i våras. Men ändå är det som att den politiska viljan liksom aldrig omsätts i verklig förändring. I stället fortsätter i medeltal en person i veckan att dö på jobbet.
Om vi går tillbaka några år hade Sverige betydligt högre ambitioner för arbetsmiljön. Men under Alliansregeringen mellan 2006 och 2014 försvann en stor del av resurserna. Ett av Fredrik Reinfeldts första beslut var att lägga ner Arbetslivsinstitutet, en myndighet med omkring 400 anställda över hela landet som forskade kring arbetsliv och arbetsmiljö. Världsunik forskning och kompetens skingrades för vinden. Man fortsatte med kraftiga besparingar på Arbetsmiljöverket och sedan dess har arbetet på nationell nivå aldrig återhämtat sig.
Arbetsmiljön har utvecklats till en tydlig höger-vänsterfråga.
Efter valsegern 2014 lovade den nya socialdemokratiskt ledda regeringen att reparera skadan. Sedan dess har en hel del hänt. Man har tagit fram en ny Arbetsmiljöstrategi med en nollvision mot dödsolyckor och infört ett dialogforum med fack och arbetsgivare. 2018 startades Myndigheten för arbetsmiljökunskap, Mynak, i Gävle. Men än så länge har det gått knackigt. Mynak har – paradoxalt nog – präglats av arbetsmiljöproblem. Och Moderaterna kräver redan att den ska läggas ner.
Arbetsmiljön har utvecklats till en tydlig höger-vänsterfråga. En konservativ regering med M, SD och KD skulle sannolikt gå i Fredrik Reinfeldts fotspår och prioritera ner arbetet. Sverigedemokraterna vill dessutom avskaffa fackets rätt att utse lokala skyddsombud och helt ta bort de regionala skyddsombuden. Jimmie Åkessons parti är lyckligtvis - så här långt - ensamma om detta.
När man läser statistiken över dödsolyckor träder ett ganska tydligt mönster fram. Många arbetade i typiska LO-yrken. Den absoluta majoriteten är män.
De flesta olyckorna hänger ihop med fordon. Och om man jämför olika branscher är risken för dödsolyckor störst i ”Jordbruk, skogsbruk och fiske” följt av ”Vattenförsörjning; avloppsrening, avfallshantering och sanering”. I ”Finans- och försäkringsverksamhet” är risken noll. Döden på jobbet är en följd av var man befinner sig i produktionen. Av klassamhället.
Själva dödsolyckorna är något av isbergets topp. Totalt anmäldes 118 970 arbetsolyckor under 2018, enligt Arbetsmiljöverkets rapport Arbetsskador 2018. Unga män som arbetar i bemanningsbranschen eller med att leverera post och paket löper störst risk att skadas.
Vad skulle då behöva göras?
Det är inte en helt enkel fråga. Regeringen gav i somras Arbetsmiljöverket i uppdrag att analysera de dödsolyckor som skett under 2018 och första halvåret 2019. Det är bra.
– Man ska gå igenom varenda dödsolycka noga. För att se vad det var som gick fel i just det fallet, vad som hade kunnats göra annorlunda och vad som borde gjorts annorlunda, sa dåvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson när uppdraget presenterades.
Samtidigt finns det flera saker som kan göras redan nu. Arbetsmiljöverket bör genomföra fler och mer ingående kontroller av de tips som myndigheten redan idag får in. Rättsväsendet bör ges möjlighet snabba på utredningar om arbetsmiljöbrott så att fler arbetsgivare kan åtalas. Myndigheten för arbetsmiljökunskap i Gävle måste få ordning på sin egen arbetsmiljö. Skyddsombudens roll och mandat behöver stärkas och nya skyddsombud rekryteras i takt med att folk slutar eller går i pension.
Dessutom borde vi i medierna börja skriva mycket mer om det som händer. Över 100 000 skadade och omkring 50 döda låter som siffror från en större terrorattack, eller ett mindre krig. Ändå riktas nästan alltid strålkastarljuset åt annat håll.
På onsdag är det första januari igen. Ett nytt år börjar. Och en ny tabell från Arbetsmiljöverket.