Uber ylar som hyenor när de tvingas ta ansvar
Att köra skräp och hittepå-taxi löser inte arbetslösheten
När Frankrikes nuvarande president Emmanuel Macron var finansminister ville han hjälpa unga arbetslösa män att få sitt första jobb.
Appar som Uber var frälsningen. Ett "flexibelt" jobb direkt i mobilen var bättre än att sälja droger på gatan. Eller att fastna i en evig cykel av arbetslöshet och utanförskap.
Ungefär så löd resonemanget. Och ungefär så går fortfarande snacket inom högerpartier i Europa och hos olika näringslivslobbygrupper.
På ett filosofiskt plan är det såklart rätt.
Alla jobb är bättre än inget jobb.
Men vi behöver inte backa 100 år i tiden i vår syn på arbetsrätt bara för att nya digitala plattformar erbjuder enkla tjänster i gigekonomin - det vill säga tillfälliga jobb som förmedlas i olika appar.
Den här diskussionen är inte ny. Tvärtom. Den har i flera år legat på EU:s bord i det plattformsdirektiv som tagits fram för att skydda gigarbetarnas arbetsvillkor.
2021 fanns det 28 miljoner gigarbetande EU-medborgare. 2025 väntas de ha ökat till 45 miljoner.
Det är förståeligt att techbolagen ylar som hyenor så fort det andas krav på att betala skatt och följa europeiska lagar. De är ju vana vid att politiker och regeringar öppnar dörrar och krattar manegen åt dem innan de etablerar sig.
Precis som Macron gjorde.
Det kostar ju vinstpengar att ge rimliga löner och arbetsvillkor, snarare än att helt frånsäga sig arbetsgivaransvar.
Det vore en stor framgång om fler gigappar definierades som arbetsgivare. Då kan kollektivavtal tas fram och gigjobb integreras i den vanliga arbetsmarknaden.
Den kampen har bland annat Transportarbetarförbundet tagit och fått igenom kollektivavtal med Foodora.
Men diskussionen om gigekonomin behöver växlas upp. De här jobben är här för att stanna. Vare sig vi vill det eller inte så kommer personer som står långt bort från den ordinarie arbetsmarknaden att pussla ihop till hyran med hjälp av appar på mobilen.
Köra skräp. Leverera mat. Köra hittepå-taxi. Och allt annat som kommer växa fram i takt med att nya behov möts av en teknisk tjänst.
Frågan stannar inte vid den enskilda individen.
Gigekonomin går inte att särskilja från den ordinarie arbetsmarknaden. Det är inte som när sommarlovsbarnen sätter upp ett stånd med egenblandad saft hemma på gatan, och alla bara tycker det är gulligt att barnen får en extra slant i portmonnän.
Vare sig du tillhör den växande skara som jobbar inom gigekonomin eller aldrig har hört talas om fenomenet, så påverkas du. Gigekonomins premisser letar sig nämligen in på den ordinarie arbetsmarknaden.
En nedåtgående spiral med löner och kapplöpning mot sämre villkor. Det finns ju alltid någon annan som är villig att göra jobbet.
Gigapparna måste ta sitt arbetsgivaransvar.
Och politiker sluta se dem som lösningen på arbetslösheten.
Är gigekonomin lösningen på framtidens arbetsmarknad eller är den ett gift som sprider sig till andra, etablerade branscher? Kan gigekonomin integreras i den ordinarie arbetsmarknaden och hur ska det gå till utan att dumpa löner och arbetsvillkor?
Aftonbladets ledarskribent Lovisa Arvidsson chattade med läsarna.
Denna chatt är stängd.
- Lovisa Arvidsson21 juli 2022
Och det fick bli morgonens sista inlägg. Jag har inte hunnit med att svara på alla men tack för att ni skickade in och gav vettiga och roliga synpunkter på en komplex fråga! Önskar er alla en fin dag :)
- 21 juli 2022
Påven sade en klok sak i frågan som en fråga: "Vem är ekonomin till för?"
Follow their läsvanorGod morgon Follow their läsvanor :)
Påven är ändå rätt vettig ibland.
Lovisa Arvidsson - 21 juli 2022
Det är härligt att det börjar ställas krav på de digitala lösningar som indirekt påverkar våra liv. Facebook började som en återförening för din högstadieklass och är nu en konspiratorisk samlingsplats. Elsparkcyklar var skoj till de ligger över hela stan och folk krossar sina ansikten på trottoaren. Polisen har inget lagstöd för cyklarna heller. Jag skulle önska att olika entreprenörgrejer utreds innan de börjar användas.
Kristoffer, FarstaGod morgon Kristoffer!
Ja, lite mer kontroll skulle kanske vara bra. Men det där är också svårt. Var drar man gränsen för att det faktiskt ska vara enkelt att starta företag och dra igång en verksamhet, samtidigt som det är viktigt att det sker på ett vettigt och hållbart vis?
Lovisa Arvidsson - 21 juli 2022
En basinkomst för alla (UBI) är där vi kommer att landa en dag - när teknologin och vår förmåga att organisera oss utvecklats ordentligt.
Vi har fortfarande en mental blockering mot UBI av sorten "det har aldrig prövats så det kan aldrig gå", men den muren kommer dock rasa en dag.
Utöver basinkomsten så kommer folk slåss för de arbeten som endast människor kan göra - för det bättre livet, det bättre boendet, jorden-runt-resan o s v.
Skulden finns bara digitaltGod morgon Skulden finns bara digitalt :)
Ja, kanske har du rätt. Klart är iaf att vi kommer få en radikalt annan arbetsmarknad med AI, ny teknik etc och att yrken med som bygger på mänsklig kontakt (förhoppningsvis) kommer att värderas upp.
Lovisa Arvidsson - 21 juli 2022
är väl också ett symptom på att arbetsmarknaden inte varit till för alla annars hade de här jobben ej växt och till kommit .sen behöver också arbetsgivare sluta och diskriminera de som har funktionsvarianter utländsk påbrå och sen så kanske politikerna borde framför allt S politiker att de skall anställa folk som har svårt sen har de sänkt massa skatter för företagen utan att resultera i ökat jobb. på 60-70 talen tog företagen mot mer folk som hade svårt få jobb svagare ställning på arbetsmarknaden kanske behövs mer statliga företag .
humanist75Morrn Humanist75!
Jag tror att du är något viktigt på spåren här. Många får inte in en fot på dagens arbetsmarknad eftersom så många av dessa "enkla jobb" har försvunnit i takt med globaliseringen. Men när nu dessa digitala enkla jobb växer snabbt är det viktigt att se till att de som jobbar med dem åtminstone har vettiga löner och avtal.
Lovisa Arvidsson