Rysk olja och gas hotar säkerheten

Energikranen är ett av Putins farligaste vapen

När det började stå klart att EU:s sanktioner inte kommer att stoppa importen av olja eller gas tog Europas krisande börser ett litet skutt. Kanske är det den bästa bilden av hur Ryssland vuxit sig så stort att man kan angripa sina grannländer.
Det handlar om energi.

Ryssland är inte någon ekonomisk jätte. På listan över de största svenska exportländerna kommer landet först på 15:e plats, efter till exempel Belgien och Japan. Man exporterar mest råvaror, som ett land från tredje världen.

En fossil ekonomi

Putins ekonomi bygger på att sälja fossil energi. Ett normalt år står olja, gas och kol för hälften av intäkterna från exporten. Till det kan vi lägga exporten av uran. Det är så Putins vänner blivit rika, och det är så Putin betalat för sin nyrustade armé.

Sanktioner mot Ryssland som inte handlar om energi kan Europa leva med. Visst, bönder i Champagne och sportbilstillverkare i Emilia-Romagna blir av med en del av sin marknad när oligarkernas konton spärras. Men effekterna på vardagen blir inte så stora.

Oligarkerna blir sura

Risken är att det inte händer så mycket i Ryssland heller. Oligarkerna kommer att bli sura om de inte får åka till Ibiza, och deras familjer kommer inte att gilla att barnen kastas ut från privatskolorna i England. Men förmodligen tänker de att problemen är övergående.

Vill man sätta press på Ryssland är det omöjligt att komma runt energin. Vinterns rekordpriser på gas och därmed på el visar vad Rysslands är i stånd att göra.

Vi fick också en påminnelse när Tysklands förbundskansler Olaf Schollz stoppade processen för att öppna North Stream 2. Ledningen har ännu inte levererat en enda kubikmeter gas. Ändå uppfattades stoppet som en av de kostsammaste åtgärderna hittills.

Och i Finland tvekar allt fler nu om det är så klokt att låta ryska intressen bygga ett kärnkraftverk i Pyhäjoki.

Energi och säkerhet

Vi befinner oss i ett nytt kapitel i historieböckerna. Det är dags att inse att energipolitiken från och med idag är säkerhetspolitik. Beroendet av rysk gas, rysk olja och ryskt uran är ett hot mot Europas oberoende.

När krevaderna från Kiev nådde till Vattenfalls huvudkontor stängde det statliga företaget ner planerna på att importera uran från den ryska atomindustrin. Man kan tycka att det var hög tid.

EU-kommissionens försök att beskriva kärnkraft och fossil gas som hållbara energikällor är inte bara illa för miljön. Den synen hotar också säkerheten.
Det finns bara ett sätt att öka oberoendet, och samtidigt minska kraften i den ryska imperialismen. Det är att skapa ett europeiskt och svenskt energisystem som bygger på förnyelsebara källor.

Bara då kan vi sluta bekymra oss om vad Putin ska göra med kranen till gasen, oljan och uranet.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.