Religionsfrihet är inte att göra vad man vill

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I förra veckan hörde jag på radion att tre unga män som jobbade som fritidsledare vägrade skaka hand med kvinnor på grund av sin religion, islam.

Ordföranden i shiamuslimska samfundet, Hayder Ibrahim, försvarade de unga männens handlande i religionsfrihetens namn. Han hävdade att man i ett land där religionsfrihet råder har rätt att leva precis som man vill och att alla måste respektera det.

Trots att jag också är troende muslim blir jag väldigt upprörd över männens agerande.

För det första stämmer inte det de säger. De använder religionen som förevändning att krångla till tillvaron för sig själva och för andra i sin omgivning. Det är nämligen inte förbjudet i islam att skaka hand med en kvinna. Det enda påbud som finns är att om man som kvinna eller man vidrör en annan person som inte är ens närmaste släkting så måste man tvätta sig inför bönen. Detta gäller även om ens hand råkar röra makens/makans hand.

För det andra måste Hayder och de tre unga männen i Örebro förstå att gör man deras tolkning av islam blir det svårt att leva i de flesta delar av världen.

Jag har rätt att säga nej till jobb men jag kan inte kräva att andra ska försörja mig genom a-kassa eller socialbidrag om jag inte vill jobba. Alla som inte kan försörja sig på annat sätt måste vara beredda att ta alla rimliga jobb som står till buds.

Om man är riktigt bokstavstrogen så ska man be fem gånger om dagen på exakt utsatta tider men alla inser ju att ska man leva och jobba i ett mångkulturellt samhälle så kan man inte kräva att andra ska anpassa sig efter ens seder i alla lägen. Därför flyttar muslimer i Europa liksom i den muslimska världen ofta bönestunderna om de inte har möjlighet att be på jobbet.

De muslimer som är så bokstavstrogna och vill att vi ska leva som muslimer gjorde på 600-talet måste inse att detta är omöjligt i en kristen kultur även om det finns religionsfrihet. Religionsfrihet innebär att man får tro på vilken gud man vill och praktisera vilken religion man vill. Men det innebär inte att man får bryta mot lagar eller ställa orimliga krav på sina medmänniskor.

Inom vissa religioner föreskrivs det till exempel att männen måste bära dolk, men då det är förbjudet enligt svensk lag att bära vapen kan man inte ta sig den rätten och hänvisa till religionsfriheten.

Nu när vi muslimer har tvingats lämna våra hemländer och sökt skydd i ett kristet demokratiskt land så gäller det att överbrygga svårigheterna och se till att kunna leva tillsammans.

För mig är det självklart att jag som muslim till exempel kan få muslimsk mat i skolan och inte mat med fläskkött i. Likaså förväntar jag mig att jag ska kunna få jobb även om jag skulle ha sjal på huvudet. Det- samma gäller att muslimska barn ska få ledigt från skolan vid de två stora muslimska högtiderna, ramadans avslut och den stora offerfesten. Arbetsgivarna måste också kunna ta hänsyn till ramadan och om det är möjligt ge muslimer semester under den tiden.

Vi måste kunna respektera varandras olikheter och samtidigt sträva efter att leva i ett gemensamt samhälle.

Emine Onatli (ledare@aftonbladet.se)