Kristerssons parti bryter avtal och sviker löften
Nu får SD skrota klimatmålen
Det är bara en vecka sedan FN:s klimatpanel släppte det som kallats deras tyngsta rapport någonsin. Marginalerna krymper. Utsläppen måste ner till hälften innan 2030. Annars blir jorden mer än en och en halv grad varmare.
FN-chefen António Guterres talade om en punkt där allt kan vara på väg att tippa. Det är inte för sent, men om allt bara fortsätter kommer det snart att vara det.
Svenska politiker har anledning att vara oroade.
Inte orolig
Det tycks inte Christofer Fjellner från Moderaterna vara. Klimatet är visserligen en ödesfråga, men han har faktiskt aldrig gillat målet om sänkta utsläpp från transporterna. Det berättar han i Svenska Dagbladet.
Nu tänker sig Fjellner att de mål bland annat Moderaterna röstat för kommer att behöva förändras. I klartext betyder det mer utsläpp, något Elisabeth Svantesson ju flaggade för redan när budgeten presenterades.
Når vi inte målen så når vi inte målen, sa hon då.
Ännu en seger för Sverigedemokraterna. Också de sverigedemokrater som inte är uttalade klimatförnekare tar gärna lätt på hotet från uppvärmningen. I lördags förklarade Martin Kinnunen ännu en gång för Sveriges Radio att svenska regler egentligen inte spelar någon roll.
River upp avtal
Fjellners utspel väcker inte bara frågor om den moderata klimatpolitiken. Det är också ännu ett exempel på något annat.
Under Ulf Kristersson har Moderaterna förvandlats till ett parti som river upp avtal och uppgörelser. Ett parti som kan delta i arbetet med till exempel en långsiktig energipolitik, för att sedan byta kurs när partitaktikerna tror att det finns röster att hämta.
Utan långsiktiga politiska villkor kommer det inte att byggas nya kraftverk i Sverige. Utan stabila förutsättningar kommer det inte att investeras i biobränsle, eller i minskade utsläpp från industrin.
Byggt på lösan sand
Utan en robust politik som står sig över regeringsskiften är investeringar i energi eller klimat som att bygga på lösan sand.
För inte så länge sedan visste Moderaterna det där. Partiet uppfattade att man hade ett ansvar för Sverige. Det var därför de röstade för klimatmålen. Det var därför man kunde enas om reduktionsplikten och det var därför Moderaterna 2016 skrev under en energiuppgörelse.
Fredrik Reinfeldt talade om sitt parti som ett ”statsbärande”. Ett märkligt ordval, men det skulle väl signalera en ambition att vara med och bygga landet.
Kristersson har skruvat ner ambitionen. Han vill bo i Sagerska, ha tillgång till Harpsund och regeringsplanet. Om det betyder att Sverigedemokraterna får veto mot möjligheten att bygga långsiktiga förutsättningar för hushåll och näringsliv är det ett pris han gärna betalar.