Hoppa till innehållAftonbladetAftonbladet

Dagens namn: Margit, Margot

Var Pourmokhtaris dopp bara ett tomt plaskande

Bulldozer-metoden förstör svenska hav

Följ ämnen
Ett år senare har Pourmokhtaris kläder torkat. Men vad hände med hennes badlöfte?

Ett äkta kärringbad.

Det kallade Sveriges klimat- och miljöminister, Romina Pourmokhtari (L) sitt dopp – med kläderna på – i Östersjön.

En liten simtur som nu har ett år på nacken.

Till Expressens reporter sa Pourmokhtari att hon var på väldigt gott humör, eftersom regeringen nu tagit emot havspropositionen som bland annat innebär att bottentrålning ska förbjudas i alla skyddade områden i Sverige.

Och det är bra. Bottentrålning är nämligen en otroligt destruktiv fiskemetod. Den som sett David Attenboroughs senaste dokumentärfilm “Ocean” kan få se mardrömmen med egna ögon.

Likt en gigantisk bulldozer borrar sig trålarnas kedjor ner i havsbotten och river upp allt i sin väg. Sanden yr, djuren simmar i panik. I nätet fångas allt in: fisk som haj till krabba och bläckfisk. Det som hamnar i nätet, men som inte ska ut i fiskdisken på ICA, kallas bifångst. De kastas, döda, tillbaka ner i havet igen.

Man skulle kunna likna bottentrålning med skogsskövling i Amazonas. Eller kalhuggning i Sverige. Metoden ödelägger inte bara djurens hem, den orsakar också en klimatbomb då stora mängder växthusgaser rörs upp till ytan.

Att den här metoden är tillåten överhuvudtaget, än mindre i skyddade områden, är absurt. Därför är ett förbud toppen. Det finns bara ett litet problem.

Lagen förbjuder faktiskt inte bottentrålning i sig, den öppnar bara upp möjligheten för ett förbud. Det krävs fortfarande att någon inför förbudet. Hur och vem som ska göra det har ännu inte framkommit.

Trots att det har gått över ett år sen Pourmokhtaris hoppade ner i plurret.

Det hela påminner om Sveriges agerande med det internationella havsavtalet som kallas “30 by 30”, som åsyftar att skydda en tredjedel av världshaven till 2030. Och för två år sedan – efter många påtryckningar – skrev Sverige till slut under avtalet.

Gissa vad som hände sen?

Precis. Sverige har ännu inte ratificerat avtalet. Först behövde man tydligen tillsätta en utredning. Och när den utredningen väl kom, så skickades förslaget ut på remiss. Har vi tur så införs skydden lagom till nästa valrörelse. Men vem vet.

Det vi dock vet är att det inte behöver gå såhär långsamt. Kolla bara alla snabbspår man kan få till för att stoppa gängkriminaliteten. Men den akuta havsfrågan, som alla klimat- och miljöfrågor, kan man tydligen alltid skjuta upp.

Den 9–13 juni samlas världens länder i Nice, Frankrike, för ännu ett globalt havsmöte. Då står det internationella havsavtalet på agendan, igen, och Sverige kommer vara på plats. Lagom till det kan man hoppas regeringen ger ifrån sig lite mer action. Att förbjuda bottentrålning – på riktigt – är en bra början. Annars riskerar Pourmokhtaris dopp att bara bli ett tomt plaskande.