Ingen mer ska dö på jobbet
När ska nollvisionen börja gälla, Eva Nordmark?
Det har gått mer än sju år sedan den hemska olyckan som inte fick hända.
Dagen när två män i 60-årsåldern gick till jobbet på Koksverket på SSAB:s anläggning i Luleå utan att komma hem igen.
Något gick snett vid en rutinartad underhållsbesiktning av cisternen när de skulle tömma dess innehåll. Mycket snabbt begravdes männen i 300 kubikmeter trögflytande stenkolstjära.
Dödsolyckan som upptäcktes först några timmar senare polisanmäldes. Men både företaget och chefen friades först i tingsrätten och sedan i hovrätten. Inget fel hade begåtts och inga böter betalades ut.
Flera olyckor på SSAB
Trots allvaret i incidenten fortsätter arbetsplatsolyckor att vara vardag på SSAB i Luleå. 2016 dog en anställd i en klämolycka och senast i höstas skadades tre personer när de exponerades för farliga mängder med kalk.
När Arbetsmiljöverkets statistik för 2020 sammanfattades syntes en viss optimism. Från att så många som 58 dödsolyckor rapporterats 2018 var siffrorna nere på 29 i fjol. En halvering alltså.
Men bara under de tre första månaderna 2021 syns ett klart trendbrott. Hela 11 dödsolyckor har rapporterats till Arbetsmiljöverket. Fortsätter det såhär är dödstalen tillbaka till tiden före corona.
Det handlar om det självklara att ingen ska behöva riskera sitt liv på jobbet.
Den senaste dödsolyckan i ordningen inträffade den 22 mars när en 39-årig man klämdes ihjäl vid avlastning av en container i Lysekil.
Så sent som i februari i år presenterade Eva Nordmark den förnyade strategin för arbetsmarknadspolitiken. Nollvisionen mot dödsolyckor står fast och utvidgas nu även till att innefatta dödsfall relaterade till arbetet, såsom ohälsosam stress och arbetsrelaterad cancer och självmord.
Visionen är naturligtvis bra, ett måste för en socialdemokratiskt ledd regering. Men frågan är om det mest blir ett innehållslöst dokument när dödsolyckorna fortsätter att inträffa.
För det är något grundläggande som brister när företag kan riskera sina anställdas liv dag ut och dag in, helt utan påföljd. Det är nämligen ytterst ovanligt att företag fälls vid dödsolyckor.
Sverige sämst i Norden
Det har tidigare påtalats att arbetsplatsinspektionerna är för få, liksom hur Sverige i jämförelse med övriga Norden ligger efter i arbetsmiljöarbetet.
Om inte inspektionerna ökar och även sker oanmält kommer nollvisionen fortsätta bara vara ett tomt papper. Men det allra viktigaste är att se till att företagen som struntar i sina anställda inte längre kan komma undan.
Dessutom är den fackliga närvaron och de regionala skyddsombuden oumbärliga. Att skyddsombuden minskat är allvarligt på senare år, särskilt i ljuset av SD:s krav att funktionen ska tas bort.
Det handlar om liv, om arbetares liv. Och det handlar om det självklara att ingen ska behöva riskera sitt liv på jobbet.
När ska nollvisionen börja gälla på riktigt, Eva Nordmark?