Motorsport flyr undan global uppvärmning
Budgetens klimatsatsningar är futtiga
Nyligen kom beskedet som svenska motorsportentusiaster egentligen vetat måste komma. Det svenska VM-rallyt måste flytta från Värmland där tävlingen avgjorts ända sedan början av 1970-talet.
Nästa vinter får Sébastien Ogier, Oliver Solberg, Ott Tänak och de andra göra upp i skogarna i Västerbotten.
Hagfors och Karlstad förlora, Umeå vinner. Inte mycket att bry sig om kanske någon tänker, men då tänker man fel.
Svenska rallyt är ett av landets största idrottsevenemang. Fartsträckor som Rämmen och Vargåsen är legendarisk och tävlingen har varje år fyllt skogarna med en hängiven publik. Många norrmän.
Inte snösäkert
Men framför allt är det orsaken till att rallyt flyttar från Värmlandsskogarna som gör att också den som aldrig förstått tjusningen i att sladda fram i 180 km i timmen borde bry sig. Värmland fyller nämligen inte längre kraven för ett riktigt vinterrally.
Professionell idrott är en industri. Tävlingar ska vara rättvisa och utslagsgivande, men de ska dessutom locka sponsorer och TV-tittare. Sveriges roll i cirkusen har varit att leverera bändande vinterbilder och rejäla snövallar. Exotiskt i stora delar av världen.
Problemet är att klimatförändringen har gjort det exotiskt i Värmland också. Tävlingen har alldeles för ofta fått köras på frusna grusvägar. Det fungerar varken i TV eller på spel konsolen.
Flyr undan klimatkrisen
Sveriges största bilsportevenemang måste alltså flytta undan den globala uppvärmningen. Man måste vara väldigt okänslig för att inte se ironin i det.
Att stanna där skulle dock vara att missa poängen. Flytten av Svenska Rallyt visar är att vi kan sluta prata om ifall klimatet förändras. Det gör det, och de som fortsätter att hävda motsatsen lär inte låta sig övertygas av några argument.
Det vi måste prata om är i stället vad vi konkret ska göra för att vända utvecklingen. Det händer trots allt saker. Stålföretaget SSAB har gjort upp om att i framtiden leverera stål som tillverkats utan kol till Volvos lastbilar. Och det är bara ett exempel.
Inga politiska krafttag
Man kan tycka att regeringen, och inte minst Miljöpartiet, skulle känna sig manat att leverera politiska krafttag. Just därför kan jag inte låta bli att undra hur biträdande finansminister Åsa Lindhagen kände sig när miljösatsningarna i vårbudgeten skulle presenteras. Det känns nämligen rätt futtigt.
En miljard i coronastöd till kollektivtrafiken är förstås mycket pengar. Men allt som har med corona att göra blir mycket pengar. 30 miljoner för att reda upp i kollektivtrafikens biljettkaos känns däremot inte som något krafttag.
Det gör inte 150 miljoner i "miljökompensation" till godsoperatörerna heller.
Och att "åtgärder mot nedskräpning" ens tog sig in i Åsa Lindhagens och Magdalena Anderssons gemensamma debattartikel idag är lite pinsamt.
När till och med motorsporten hotas av klimatförändringen borde gröna ministrar kunna åstadkomma mer.