”Jag brottade ner tre fångar första dagen”
I Vestre Fængsel märks nackdelarna med längre straff
KÖPENHAMN Vestre Fængsel är inte svårt att hitta. Norra Europas största fängelse ligger mitt i centrala Köpenhamn, omgivet av höga tegelmurar och taggtråd. När det byggdes 1895 var staden betydligt mindre, här ute fanns bara åkrar. Nu är vi en kort promenad från centralstationen.
Bra för personalen, som slipper långa pendlingar. Mindre praktiskt de få gånger intagna lyckats rymma.
Den danska kriminalvården debatteras flitigt även i Sverige. Det var inte länge sedan Ulf Kristersson besökte kollegan Mette Frederiksen för att prata lag och ordning. I valrörelsen var ”danska straff för svenska brott” moderatledarens mantra.
Men verklighetens danska kriminalpolitik är mer nyanserad.
– En del säger ”kasta in dem i en cell och släng nyckeln”. Men Kriminalvården tror inte på det, vi tror på återanpassning till samhället. Vi vill ha ut dem så fort som möjligt, säger Johannes, 32, som arbetar som jurist på fängelset.
Den danska regeringen har infört dubbla straff för gängkriminella och anonyma vittnen för att underlätta polisens arbete. Det märks på Vestre Fængsel, där cellerna fylls i snabb takt.
– Hela systemet sätts under press när straffen blir längre. Vi har inte tillräckligt med vakter och det är svårt att rekrytera, säger Johannes.
Han tror inte att längre straff nödvändigtvis är bättre.
– Det finns många studier som visar att det inte är bra för folk att sitta inne länge. Det är dessutom väldigt dyrt att ha dem här.
Man kan sitta och trösta en kille som gråter den ena sekunden, den andra sekunden måste man brotta ner någon
En av dem som jobbat här längst är vakten Lasse, 45, som började för 20 år sedan. Mycket har förändrats sedan han började.
– Det var mycket hårdare än nu. Jag behövde brotta ner tre intagna första dagen på jobbet. Det är bättre nu, mer samtal, man löser problemen med socialarbetare och sjuksköterskor i stället, säger Lasse.
Nu har de gängkriminella fått en egen våning. Och det kräver mycket arbete att hålla isär de rivaliserande grupperna. Fångar från olika gäng ska inte röra sig ute samtidigt, annars riskerar det att uppstå farliga situationer.
– Ibland påstår de att de inte är med i något gäng, sedan går det helt åt helvete, suckar Lasse.
Arbetsmiljön är tuff, men Lasse älskar ändå sitt jobb.
– Det är lite kaotiskt, men jag gillar det. Man kan sitta och trösta en kille som gråter den ena sekunden, den andra sekunden måste man brotta ner någon. Men det bästa är kollegorna.
Ursprungsbyggnaden från 1895 är formad som ett kors, de långa korridorerna löper i linje med alla väderstreck. Där de möts finns fortfarande kompasser målade på golvet för att hjälpa de anställda navigera. Nu har fängelset byggts ut, men huvuddelen av byggnaden är fortfarande den samma som använts i över ett sekel.
I dag sitter 505 fångar här i väntan på sina domar, sedan skickas de vidare till andra anstalter. Det är allt från högsäkerhetsfångar som sitter inne för mord till drogmissbrukare på avvänjning.
De långa korridorerna är kantade av celler på åtta kvadratmeter. Golv och tak är öppna i mitten av korridorerna, så att vakterna har fri sikt till våningarna både under och över.
I den stora byggnaden finns allt från bibliotek till lekrum för när de intagnas familjer hälsar på. När det är högt tryck på fängelset måste de senare ibland användas som celler. Fångarna kan även spela fotboll med sina barn på planen utomhus. Den är omgiven av ett högt stängsel, men ibland flyger bollen ut ändå.
Då är det bara för en vakt att gå och hämta.
Den svenska regeringen ser Danmarks kriminalpolitik som en förebild. Tidöavtalet handlar till stor del om hur man kan bura in fler kriminella. Vad som händer efter det diskuteras sällan.
När celldörren smällt igen tar ett nytt slags arbete vid. Här är fokus inte på att låsa in fångarna, utan på att få ut dem.
– Vi borde göra allt vi kan för att de ska släppas ut igen. Och aldrig återvända, säger Johannes.
Fotnot: av säkerhetsskäl vill varken Johannes eller Lasse vara med på bild eller med efternamn.