S måste fatta det SD redan begriper

Kulturpolitiken är en kamp om våra värderingar

I en serie artiklar under rubriken ”Ingen väg tillbaka” kommer Aftonbladets ledarsida att blicka framåt på jakt efter idéerna bortom dagspolitiken. För efter pandemin kommer också arbetarrörelsen behöva en nystart.

Pandemin och gängkriminaliteten har lagt en våt filt över det politiska samtalet. Det enda som i princip får plats i debatten är skärpta straff och hårdare tag mot såväl virus som kriminella och invandrare. Men vi människor vill inte bara slippa vara rädda, vi vill också leva. Kultur och bildning är en del i det som ger oss mening och samhörighet. Det handlar om att förstå sig själv och andra bättre, men också vart samhället är på väg.

Men just nu är kulturen under attack.

Pandemin har varit ett hårt slag mot kulturarbetare, föreningar och institutioner. Många är arbetslösa och har fått se sina livsverk gå i konkurs. Jonas Gardell har varit en nagel i ögat på kulturminister Amanda Lind (MP) och pekat på hur kulturbranschen har hanterats orättvist jämfört med bland annat krogbranschen som ändå har fått hålla restauranger och caféer öppna.
Men kulturen har också blivit ett politiskt slagfält, där kampen står om vår värderingsgrund. Frågor om vad som är svenska värderingar har aktualiserats av regeringens förslag till den nya migrationslag som ska ersätta den tillfälligga lagen som går ut 20 juli. I nya lagen föreslås att den som ska kunna ansöka om permanent uppehållstillstånd i Sverige ska klara grundläggande kunskaper i svenska och samhällskunskap.

Spotify och Avicii

Oavsett vad man tycker om språktest går det att konstatera att tyngdvikten i dag ligger på krav och repression, snarare än på att lyfta, stötta och uppmuntra för att göra individen friare. Nyligen kom ändå en positiv nyhet på det området. På uppdrag av regeringen har Sveriges kommuner och Regioner, SKR, gjort en kartläggning som visar att öppna förskolan kan fungera som dörröppnare till det svenska samhället och svenska språket för utrikesfödda föräldrar. Samtalen kring barnen ger nyanlända föräldrar en chans att kravlöst öva på språket och kunna ställa frågor om det nya landet. Vi vet ju alla att lärandet blir enklare när det är lustfyllt.

Kultur och bildning öppnar dörrar in till Sverige – och ut mot världen. I Sverige slår vi oss gärna för bröstet för våra internationella framgångar som Max Martin, Spotify, Minecraft, Abba och Avacii. Var du än i världen hamnar känner många till dessa fenomen vid namn, även om de kanske har svårt att placera om de kommer från Sverige eller Schweiz.
Bakom framgångarna ligger år av slit i Kulturskolan, musikskolor och repetitioner på fritidsgårdar. Den politiska debatten hoppar gärna över den delen, som ofta beskrivs som tärande, att det kostar pengar och ligger utanför välfärdens kärnområden.

Socialdemokraterna hade tidigt en insikt om kulturen och bildningens roll i samhällsutvecklingen. Studieförbundet ABF och Folketshusrörelsen utgjorde redan från början rörelsens kärna. Under senare år har den utvecklats med Kulturskolan, Vår teater, Riksteatern och fritt inträde till riksmuseerna.

De senaste åren har Socialdemokraterna i stort sett släppt kulturpolitiken, vilket har gett fritt spelrum för andra partier. Alliansregergeringen drev under sina år vid makten en stenhård privatisering på kulturområdet. När regeringen Löfven tog över fick Miljöpartiet kulturministerposten. Den tidigare parollen om att politiken ska hålla armslängds avstånd från kulturens innehåll slängdes överbord. I stället ville de införa en obligatorisk utbildning i intersektionalitet och postkoloniala teorier för anställda inom kulturområdets organisationer.

Av den idén blev det lyckligtvis inget av. Men efteråt har regeringen inte lyckats staka ut någon ny linje för sin kulturpolitik, trots att det behövs mer än någonsin. Inte bara på grund av pandemins dråpslag eller för att stora delar av kulturområdet är i en strukturomvandling, där biografer och bokbranschen utmanas av digitala tjänster som Amazon och Netflix och mediernas annonsmarknad tas över av nätjättar som Facebook och Google. Utan också för att kulturen har blivit en politisk kamp där Sverigedemokraterna flyttat fram positionerna.

"SD:s vision om hur samhället ska se ut ÄR deras kulturpolitik"

I antologin "Kulturpolitikens liv efter döden" (Atlas 2018) skriver Jenny Lindahl och Sonja Schwarzenberger att inget parti idag håller kulturfrågorna lika högt som SD. Enligt dem skiljer partiet sig från andra genom att inte låta kulturpolitiken begränsas till konst, medier, scen och musik. Istället handlar det om antropologi – om människan och hennes tillvaro i stort. Kulturen ska användas som medel för att påverka våra värderingar på lång sikt i en mer nationalistisk och kulturkonservativ riktning.

SD:s skyltfönster

Hur det går till i praktiken kan vi redan se i SD:s skyltfönsterkommun, Sölvesborg. Där har stöden till studieförbund slaktats, biblioteksinköp av böcker på andra språk än svenska är indraget och kommunen har stoppat inköp av "utmanande samtidskonst". Genom ett program med sammanlagt 220 punkter styrs kulturpolitiken i detaljnivå.

"SD:s vision om hur samhället ska se ut ÄR deras kulturpolitik", skriver Lindahl och Schwarzenberger.

Socialdemokraterna har vaknat fem i tolv. I Stockholms arbetarekommun har partiet nu tagit fram ett kulturprogram med 25 reformer för ett kulturlyft till partikongressen i höst. Där föreslår de bland annat en lag som garanterar att kulturskoleverksamhet ska kunna bedrivs i hela landet, att fri entré-reformen utökas till regionala museer och att en ny media- och kulturpolitisk utredning tillsätts för att värna svenska intressen gentemot internetjättarna. Det skulle vara viktiga reformer för jämlikheten och demokratin på sikt.

När pandemin väl är över kommer vi stå inför ett riksdagsval nästa år. Då kommer människor inte bara vilja ha svar på hur vi ska överleva, utan också om vad vi ska fyller fritiden med och hur vi gör tillvaron meningsfull igen.

För det behöver vi kultur.

Chatta med Jonna Sima om kulturpolitiken mellan 09:00–09–30. Vilka satsningar bör göras på kulturen? Hur ska fler kunna ta del av kulturutbudet? Är SD:s kulturpolitik med större politisk styrning ett hot mot den fria kulturen?

Skicka in din fråga eller synpunkt redan nu!

Denna chatt är stängd.

  • Jonna Sima
    21 april 2021

    Tack för dagens frågor och inspel! Hoppas diskussionen om kulturpolitiken lever vidare i valrörelsen. Vi hörs snart igen. /Jonna

  • Jonna Sima
    21 april 2021

    Jag tror inte på sådana svartvita bilder. Ingen är helt snäll och ingen är bara elak. Men det gäller att förstå vad det är som håller på att hända i politiken. Ett nytt politiskt landskap börjar ta form. Vill man inte se en moderatledd regering med stöd av Sverigedemokraterna måste man rusta sin politik så pass att en majoritet vill rösta på den.

  • 21 april 2021

    Det är en politisk strid mellan de snälla och de elaka som pågår. De som vill vara snälla och de som har slutat försöka.

    Dystert är det ju.
  • Jonna Sima
    21 april 2021

    Det är inte möjligt eller önskvärt, då fanns det ju till exempel knappt internet. :) Det finns ingen specifik kulturlag, men till exempel yttrandefriheten och tryckfriheten är ju inskrivna i svensk grundlag.

    Jag skulle vilja se att Socialdemokraterna, liksom 1974, bjuder in intellektuella och kulturarbetare i ett arbete för att ta fram morgondagens kulturpolitik. Då var författaren PO Enquist den som ledde arbetet. Jag kommer inte på vem som skulle kunna ha den rollen idag, men kanske Martina Montelius, America Vera-Zavala eller Johannes Anyuru?

  • 21 april 2021

    Hej!

    Är det möjligt att gå tillbaka till 1974 års kulturpolitik och finns det någon ’kulturlag’?

    Michael

    Michael Lundbohm