HÄLLEVIK Det lilla fiskeläget ligger ett stenkast från Sölvesborg i Blekinge. Här radas de pittoreska rödvita stugorna upp efter varandra. 2021 hade området knappt 1 500 invånare. I Hällevik finns varken postkontor, systembolag eller ens en bemannad matbutik.
Ändå är det här man hittar Sveriges bästa fotbollslag.
I hjärtat av Hällevik och ett stenkast från Östersjöns strand ligger Mjällby AIF:s hemmaarena, Strandvallen. Trots att klubben på pappret varken har pengar, arena eller spelare för att kunna utmana lag som Malmö FF, Hammarby eller Djurgården, så lyckas de slå varenda ett av dem.
Med fem matcher kvar för säsongen – och 11 poäng fler än tvåan Hammarby – så är det mycket som talar för att Mjällby vinner hela allsvenskan.
Hur blev det såhär?
I augusti gick jag på matchen mellan Djurgården och Mjällby för att förstå mer.
Vid ingången möts jag av tonerna från banjo, blås- och slagverk blandade med doften av grillkorv och stekt sill. Barn springer runt med mjukglassar i händerna. Ultrakulturen och bengaler, som annars kan prägla allsvenska matcher, känns långt borta i dag.
Anders Torstensson är huvudtränare för Mjällby. När jag frågar honom vad framgången beror på, så tror han att det bygger på att klubben har en äkthet som andra lag saknar.
– Det är bygden som gör laget. Dagen efter en match, klockan åtta på morgonen, så kommer pensionärerna och sätter igen grästuvorna som sparkats upp under gårdagens match. Vilket annat allsvenskt lag har det så?
Själv har han en svärdotter som jobbar i föreningen, och ett barnbarn som säljer glass. Bit för bit har Mjällby byggt upp det lag som nu tagit Sverige, och världen, med storm.
I The Guardian kallas succén för ett mirakel. AP beskriver Mjällby som en av de mest anmärkningsvärda framgångarna i europeisk fotboll.
Men i Torstenssons mun är det något annat: det är en folkrörelse. En David mot Goliat-saga med en doft av sillamacka, byggt av envishet och värme.
– 2013 gick det knappt att få ihop spelarna för en gemensam måltid en gång i veckan. Då var det några frivilliga gubbar här som lagade middag till spelarna. I dag har vi en allsvensk organisation där alla är heltidsanställda.
Han nämner även de nu nedlagda, och rätt kontroversiella, minkfarmarna som donerade summor för att rädda laget från ekonomisk knipa.
– Det finns många som har gjort sådana punktinsatser för att Mjällby överhuvudtaget skulle överleva, och nu är vi här. Det är rätt otroligt.
I takt med att Mjällby har växt, har också laget blivit ett allt viktigare kitt för blekingeborna. Det är inte bara SD-ledaren, Jimmie Åkesson, som går på Mjällbys matcher. Även kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg, socialdemokraten Birgit Birgersson Brorsson, går på matcherna.
Även Bosse Andersson, Djurgårdens sportchef, gläds över Mjällbys framgångar. Han älskar att komma på besök till Strandvallen, säger han. Han hyllar bland annat ”MAIF-orkestern” och säger att han blir på gott humör när han ser Östersjön från arenan.
– Eftersom Djurgården inte kan vinna längre, så jag hoppas att Mjällby tar hem allsvenskan.
Det är dock flera utmaningar som kvarstår för laget som ser ut att göra det omöjliga. Exempelvis hur lilla Strandvallen, som knappt kan husera alla besökare i dag, ska kunna ta emot europeiska storlag.
Men den här dagen, i mitten av augusti, är det ingen som tänker på det. Fokus ligger på att inte förlora mot Djurgården. Och i andra halvlek ligger Mjällby under med 1–0.
Men så händer det. I femte tilläggsminuten kvitterar Mjällby. Publiken slänger sig upp och vrålar av lycka. Orkesterns tubor och trumpeter börjar ljuda.
Glädjen är enorm.
På läktaren står Håkan Nilsson, konferencier för Mjällby. Han tittar med stolthet ut över läktaren som är fylld med svartgula tröjor och halsdukar.
– Jag tror man kommer prata om sommaren 2025 i decennier.
Efter matchen slår jag en lov genom Hällevik. Flaggorna är hissade bland de rödvita husen. Till Sverigedemokraternas besvikelse verkar de svartgula fanorna vara fler än de blågula.
***
Läs chatten i efterhand.