Gig-ekonomin är för bra för att vara sann
Uppdaterad 2019-12-19 | Publicerad 2018-11-02
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I veckan har debatt om företaget Yepstr rasat i sociala medier. De är ett av många företag som verkar i gig-ekonomin och vill "ersätta lappen på ICA" genom att förmedla enkla jobb åt unga via sin app.
Gig-ekonomi kallar man trenden där människor utför korta uppdrag åt andra i stället för att vara anställda. Företag som Airbnb, Uber och Taskrunner är kända exempel på gig-företag. Genom att kalla sig tjänsteförmedlare undviker de arbetsgivaransvar och lockar i stället med friheten att "jobba med vad du vill, när du vill". Oftast ser verkligheten annorlunda ut.
Hård konkurrens
När flygmekanikern och "giggaren" Roald Nordeman erbjöd sig att skruva ihop 60 bord för 10 000 kronor gick uppdraget till en person som gav ett lägre bud - 800 kronor. En otrolig prisdumpning som är omöjlig att konkurrera med. Roald Nordeman berättar för tidningen Chef:
– Det finns ju ingen trygghet alls i det här. Utan det är lite som för hamnarbetarna på 20-talet. Som någon pekade på, och gav jobb från dag till dag: ’Vi behöver dig, och dig, och dig.’ Tillbaka till ruta ett, på något sätt.
Det är ingen dålig jämförelse. Bakom idealismen, de fräscha kontoren och den moderna teknologin döljer sig nämligen samma saker som arbetarrörelsen kämpat mot sedan sitt grundande. Dålig arbetsmiljö, kassa villkor och lönedumpning.
Samma orättvisor, fast nu i app-förpackning.
Ingen magisk formel
Inte sällan presenteras dessa gig-företag som om de vore mer effektiva än vanliga företag. Men det finns ingen magisk formel. Inkomsterna kommer från att företagen tar en andel av varje transaktion som görs via deras tjänst och att de sparar pengar genom att inte betala tjänstepension, sjukersättning och liknande. Den tryggheten får giggaren själv betala för, vilket blir svårt när den benhårda konkurrensen pressar lönerna nedåt.
Från högerkanten kan man höra argumentet “Det är bättre att ha ett jobb med sämre villkor än inget jobb alls". Men att skruva ihop 60 bord för 800 kronor är inte att erbjuda ett jobb med sämre villkor, det är att utnyttja någon som uppenbart är desperat.
Verkar priset för lågt för att det ska gå att leva på så är det antagligen så. Tänk på det nästa gång du anlitar hjälp.