Skapa politik av Gretas ord
Klimatkrisen går att lösa
De två nyutgivna filmerna "Ett liv på vår planet" och "Greta" porträtterar två av vår tids stora hjältar.
Två klimatkämpar.
David Attenborough, den 94-åriga brittiska naturfilmsveteranen gör ett bokslut över sitt liv. Sedan 50-talet har han rest jorden runt och filmat allt från Borneos djungel till Antarktis isar.
Naturens artrikedom har alltid varit i fokus, ofta djur, alltid respektfullt och intimt återgivna på film.
Attenboroughs vittnesmål är brutalt. Under hans livstid har jorden gått in i en sjätte massutrotning. Haven har fiskats ur. Skövlingen av skog och industrialiseringen av köttproduktion har jämte de massiva utsläppen fört hela vår existens nära domedagen.
I filmen "Greta" får vi följa personen Greta Thunberg från när hon som 15-åring satte sig utanför riksdagen med skylten "Skolstrejk för klimatet".
Vi får se hur familjen stöttar, hur det Greta gör för världen också hjälper henne att må bättre psykiskt.
Båda filmerna ger oss en känsla av nu eller aldrig. Båda förmedlar vad forskarna säger.
David Attenborough beskriver hur enkelt det ändå är. Vi måste ställa om till förnyelsebar energi, fiska haven mer hållbart, frångå köttdiet och plantera i stället för att skövla skog. Vild natur och artrikedom måste åter öka.
Fler med makt måste på allvar börja ställa sig på Greta och Attenborough sida.
Planeten kommer överleva en klimatkatastrof. Men människan kommer inte det. Om inget görs kommer temperaturen höjas med fyra grader och stora delar av jordens yta vara obeboelig om 80 år.
Greta Thunberg beskriver sin närmast förorättade frustration när makthavare gärna bjuder in och tar selfies men sedan inte tar mer än symboliska kliv framåt för klimatet.
Det måste bli politik av klimatfrågan, upprepar hon.
Och visst är det precis där skon klämmer. För det är inte svårt att vare sig applådera Attenboroughs filmprojekt eller klappa Greta Thunberg på huvudet.
Frågan är varför så lite görs. Och svaret är att det handlar om politik. Och om kapitalism.
I vårt kortsiktiga demokratiska system där mandatperioderna styr, blir komplexa, överstatliga frågor ofta nedprioriterade. Att vara en populär ledare blir viktigare än att göra något för mänskligheten.
Ännu mer cyniskt blir det sett till företagens ansvar. Kortsiktig vinst är alltid drivande, allt annat är en lögn.
Hur skapar vi då politik av klimatkrisen?
Kanske som Johan Ehrenberg nyligen föreslog, genom att starta ett klimatparti. För det räcker uppenbart inte med ett Miljöparti.
Något måste till för att på riktigt sätta fart på våra ledare. Politiker och företagare måste avkrävas mer ansvar, och det nu.
Fler med makt måste på allvar börja ställa sig på Gretas och Attenboroughs sida.