Sabuni ska inte få hunsa dig Löfven

Det är dags att dra en gräns

Det är klart att Liberalernas partiledare måste sätta upp en stursk min. I politiken är det ingen som gillar en förlorare, och just nu förlorar Nyamko Sabuni stort.

Inte nog med att Liberalerna slår nya bottenrekord i opinionsundersökning efter opinionsundersökning. Dessutom tycks de få återstående partimedlemmarna att dra åt precis olika håll.

Som en läsare uttryckte det i förra veckan. En grupp vill inte ha Stefan Löfven som statsminister. En annan vill inte ha Jimmie Åkesson som justitieminister. Däremot är det ingen som vill något

Sabuni kan inte erbjuda någon tredje väg. Valet omöjliggjorde Alliansen som ett regeringsalternativ och nu hymlar inte Kristersson och Busch med att de betraktar SD som en del av ett kommande regeringsunderlag.

Höjer tonläget

I det läget höjer alltså Liberalernas ledare tonläget. Hotet att lämna samarbetet med regeringen på frågan om en humanitär skyddsgrund strider mot januariavtalet. Det uttalas dessutom när det inte ens finns ett konkret förslag.

Stötande, men utspelet är bara det senaste exemplet i en lång rad. Sabuni har låtigt ungefär likadant ända sedan i somras.

Dags att dra en gräns

Det går att förstå, men det betyder inte att det kan tolereras. Det är dags för Stefan Löfven att dra en gräns.

Liberalerna har en privilegierad ställning i svensk politik. Trots partiets blygsamma storlek finns man med och förhandlar om statens budget. Man har fått igenom delar av sin politik som inte ens Reinfeldt ville svälja och man har ändå möjlighet att opponera när det passar.

Krisen efter det senaste valet krävde eftergifter, främst av Socialdemokraterna. Men det finns en gräns.

Någon gång måste Stefan Löfven sätta ner foten. Ett parti med 19 riksdagsledamöter som inte ens kan hålla sams inbördes ska inte få hunsa alla andra i svensk politik.

Liberalerna måste bestämma sig. Antingen är man med och tar ansvar, eller också blir man ansvarig för högerpopulisternas inflytande.