Matchefernas jättebonus är alltså dina sparpengar
Elisabeth Svantesson måste hota med mer än en mazarin
Matjätten Axfoods ägare inom Ax:son Johnson-sfären har under lång tid varit en av källorna till politisk inspiration och till pengar för utvecklingen av den nya högern i Sverige.
Direkt efter valet 2018 uppmanade överhuvudet Antonia Ax:son Johnson den dåvarande Alliansen att bryta vad hon kallade ”beröringsskräcken mot SD”.
– Det viktigaste är att Sverige får en alliansregering, och då måste man vara pragmatisk, sa hon till Dagens industri.
Hur många av dagens borgerliga opinionsbildare som försvarar matjättarnas stora vinster som smörjt kråset i Ax:son Johnson-sfärens verksamhet vet vi inte. Men man håller regelbundet konferenser, seminarier och ordnar mötesplatser för just högerns idédebatt.
Nyligen uppmärksammade ETC en konferens på Engelsbergs bruk, utanför Fagersta. Den handlade om begreppet ”woke” och organiserad av just Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse.
För er som inte hört ordet är det ett slags nytt okvädningsord från högern mot vänstern ungefär som ”politiskt korrekt” eller ”kulturmarxist” varit tidigare.
Vilka som deltog på konferensen är hemligt, men sedan februari har flera högertidningar börjat skriva om just ”woke”. Mattias Svensson på SvD har skrivit två texter om ”woke” med direkt hänvisning till konferensen. Håkan Boström har rasat i GP. ”Lämna inte ”woke over” till radikalerna” skriver han.
I tidningen Fokus har Blanche Sande skrivit en kulturtext om varför stockholmare är mer woke än lantisar. Och i Barometern skriver Anela Murguz ”I Sverige är ”woke” knappast ett etablerat begrepp – åtminstone inte än.”
Och så är det ju, eller det var så innan nämnda konferens. I stort sett ingen i Sverige bryr sig ett skvatt om ”woke” eller har ens hört ordet.
Jag har säkert missat några texter, men det visar vilken oerhörd opinionsbildande kraft och vilket nätverk Axfoods ägare sitter på.
Därför blir det borgerliga medieraseriet över kritiken mot matjättarnas vinstmarginaler så intressant. Det är samma pengar som ytterst garanterar både förrätt, huvudrätt, efterrätt och eventuell avec på Engelsbergs bruk.
Reaktionerna från borgerliga ledarsidor när det igår avslöjades att både Icas och Axfoods vd:ar får miljonbonusar på grund av de höga matpriserna blev därefter.
Tyst som i graven.
Icas avgående vd Per Strömberg får en samlad ersättning för lön och pension på drygt 36 miljoner för förra året. Av det är 13,2 miljoner bonus.
Axfoods vd Klas Balkow fick lön och pension till sammanlagt 23 miljoner, varav 4,7 miljoner i bonus. Det är hela 1,5 miljoner mer än förra året.
Chockhöga priser gav VD:arna chockhög bonus. Enligt en undersökning av Swedbank har var femte svenskt hushåll tvingats ta av sparpengar för att köpa mat det senaste halvåret.
Det alltså dina sparpengar som gått till att betala kalaset. Det är för att finansiera bland annat dessa bonusar som bolagen slåss med näbbar och klor för att hålla uppe sina vinstmarginaler.
Så nästa gång du hör en opinionsbildare till höger säga i TV att alternativet till de skenande prishöjningarna är brödköer eller att vi skulle få det som i Sovjetunionen så kan man ju fundera lite på siffrorna.
De som påstår det ljuger.
På en fungerande marknad kan man inte vältra över alla ökade kostnader på konsumenterna. Där kan man inte ta ut sådana astronomiska ersättningar som ledningen i Axfood och Ica gör.
Men i Sverige styr Ica, Coop och Axfood inte bara nästan hela marknaden. De kontrollerar även många av mellanleden. De kan höja priserna lite var de vill i en kedja av bolag som är väldigt svår att få insyn i. Då blir det så här.
I går träffade Elisabeth Svantesson matjättarna för att markera att prisökningarna nu spårat ur. Matchefernas jättebonusar kallade hon ”provocerande”.
– Vi skor oss inte, sa Coops vd Marie Nygren innan mötet.
Absolut ingenting tyder på att detta skulle vara sant.
Efter mötet var Elisabeth Svantesson fåordig. Men förutom att bjuda på en kopp av regeringskansliets kaffe hade hon inget konkret att hota med.
Det borde hon göra. Det finns ingen anledning att acceptera betydligt högre prisökningar i Sverige än i omvärlden. I Norge har matpriserna faktiskt börjat bidra till att sänka inflationen. Om inte matjättarna tar sitt ansvar bör Elisabeth Svantesson ta initiativ till lagstiftning som skärper konkurrensen även mot bolagens vilja.
Denna ledarsida har länge argumenterat för att splittra upp de tre matjättarna i flera mindre delar. Konkurrensen behöver bli bättre i alla led från producent till ditt matbord.
Men i så fall måste Elisabeth Svantesson börja hota med mer än regeringskansliets mazariner. Även om hon riskerar att inte bli inbjuden till vännernas nästa brakmiddag.